Psaltaren 103

1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

Dawid de. Me kra, kamfo Awurade; na me mu ade nyinaa nkamfo ne din kronkron no.

2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

Me kra, kamfo Awurade, na mma wo werɛ mmfi ne nneyɛe pa nyinaa,

3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

ɔno na ɔde wo mfomso nyinaa kyɛ wo na ɔsa wo nyarewa nyinaa,

4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

ogye wo nkwa fi ɔda mu, na ɔde adɔe ne mmɔborɔhunu bɔ wo abotiri,

5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

ɔde nnepa ma wo sɛ wʼapɛde, na wo mmerantebere yɛ foforo sɛ ɔkɔre.

6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Awurade yɛ adetrenee, na obu wɔn a wɔhyɛ wɔn so nyinaa atɛntrenee.

7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.

Ɔkyerɛɛ Mose nʼakwan, na ɔmaa Israelfo huu ne nneyɛe.

8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

Mmɔborɔhunufo ne ɔdomfo ne Awurade, ne bo kyɛ fuw na nʼadɔe dɔɔso.

9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

Ɔrenkɔ so mmɔ sobo, na ɔrennya yɛn ho menasepɔw nkosi daa;

10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

Ɔnhwɛ yɛn bɔne ne yɛn nni sɛnea ɛfata na ontua yɛn nnebɔne so ka sɛnea ɛte.

11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.

Na sɛnea ɔsoro ne asase ntam ware no, saa ara na nʼadɔe so wɔ wɔn a wosuro no no so.

12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

Sɛnea apuei ne atɔe ntam ware no, saa ara na wama yɛn ne yɛn mmarato ntam kwan aware.

13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.

Sɛnea agya yam hyehyew no wɔ ne mma ho no, saa ara na Awurade yam hyehye no ma wɔn a wosuro no no;

14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

na onim sɛnea wɔyɛɛ yɛn, ɔkae se yɛyɛ mfutuma.

15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

Ɔdesani de, ne nna te sɛ sare, ɔyɛ frɔmfrɔm sɛ nwura mu nhwiren;

16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

sɛ mframa bɔ fa ne so a, na onni hɔ, na ne sibea nkae no bio.

17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,

Nanso efi mmeresanten kosi nnasanten Awurade adɔe wɔ wɔn a wosuro no so, na ne trenee wɔ wɔn mma mma so,

18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

wɔn a wodi nʼapam no so na wɔkae di ne mmara so.

19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.

Awurade asi nʼahengua wɔ ɔsoro, na nʼahenni di ade nyinaa so.

20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.

Monkamfo Awurade, mo a moyɛ nʼabɔfo, mo atumfo a moyɛ nʼahyɛde, mo a mutie nʼasɛm.

21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.

Monkamfo Awurade, ɔsoro asafo nyinaa, nʼasomfo a moyɛ nʼapɛde.

22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.

Monkamfo Awurade, ne nnwuma nyinaa; nea ɛwɔ nʼahenni mu nyinaa. Me kra, kamfo Awurade!