< Psaltaren 103 >
1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
Pisarema raDhavhidhi. Rumbidza Jehovha, iwe mweya wangu; zvose zviri mukati mangu, ngazvirumbidze zita rake dzvene.
2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
Rumbidza Jehovha, iwe mweya wangu, uye urege kukanganwa mikomborero yake yose,
3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
iye anokanganwira zvivi zvako zvose, uye anoporesa kurwara kwako kwose,
4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
anodzikinura upenyu hwako kubva pagomba, uye anokushongedza korona yorudo netsitsi,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
anogutsa zvido zvako nezvinhu zvakanaka, kuti uduku hwako huvandudzwe sohwegondo.
6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
Jehovha anoita zvakarurama, uye anoruramisira vose vakadzvinyirirwa.
7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
Akazivisa nzira dzake kuna Mozisi, namabasa ake kuvanhu veIsraeri:
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
Jehovha ane tsitsi nenyasha, anononoka kutsamwa, azere norudo.
9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
Haangarambi achipomera mhosva, uye haangarambi akatsamwa nokusingaperi;
10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
haatiitiri sezvakafanira zvivi zvedu, kana kutipa mubayiro sezvakafanira zvakaipa zvedu.
11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
Nokuti sokukwirira kwaakaita kudenga kumusoro kwenyika, ndizvo zvakaita kukura kworudo rwake kuna vanomutya;
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
sokuva kure kwamabvazuva namavirira, saizvozvo akabvisa kudarika kwedu kwatiri.
13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
Sokunzwira tsitsi kunoita baba vana vavo, saizvozvo Jehovha ane tsitsi pamusoro pavanomutya;
14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
nokuti anoziva kuti takaumbwa sei, anorangarira kuti tiri guruva.
15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
Kana ari munhu zvake, mazuva ake akaita souswa, anokura seruva resango;
16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
mhepo inorova napamusoro paro onei raenda, uye nzvimbo yaranga riri haicharirangaririzve.
17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Asi kubva pakusingaperi kusvikira pakusingaperi, rudo rwaJehovha rwuri pane avo vanomutya, nokururama kwake kuvana vavana vavo,
18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
naavo vanochengeta sungano yake uye vanorangarira kuita zvaakatema.
19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
Jehovha akasimbisa chigaro chake choushe kudenga, uye ushe hwake hunotonga zvinhu zvose.
20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
Rumbidzai Jehovha, imi vatumwa vake, nemi vane simba vanoita zvaakarayira, vanoteerera shoko rake.
21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
Rumbidzai Jehovha, imi hondo dzose dzokudenga, imi varanda vake vanoita kuda kwake.
22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
Rumbidzai Jehovha, imi mabasa ake ose kwose kwose kuno umambo hwake. Rumbidza Jehovha, mweya wangu.