Psaltaren 103
1 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
Von David. - Den Herrn lobpreise, meine Seele, mein ganzes Herz den heiligen Namen sein!
2 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
Lobpreis den Herrn, du, meine Seele! Vergiß nicht, was er Gutes dir getan!
3 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
Er ist's, der alle deine Schuld vergibt, der alle deine Leiden heilt,
4 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
der vor dem Grab dein Leben rettet, mit Huld und Liebe dich umgibt,
5 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
mit Segen dein Verlangen stillt und dich dem Phönix gleich verjüngt.
6 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
Gerechtigkeit übt stets der Herr, schafft allen Unterdrückten Recht.
7 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
Er zeigt, wie einst dem Moses seine Wege, den Kindern Israels all seine Taten.
8 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
Barmherzig ist der Herr und gnädig, langmütig und von großer Huld.
9 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
Er zürnt nicht immerfort; noch trägt er ewig nach.
10 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
Er tut uns nicht nach unsren Sünden, vergüt uns nicht nach unsren Missetaten.
11 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
So hoch der Himmel über dieser Erde, so überragend seine Liebe über denen, die ihn fürchten.
12 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
So fern der Morgen von dem Abend ist, entfernt er unsere Schuld von uns.
13 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
So innig, wie ein Vater seine Kinder liebt, so liebt der Herr die, so ihn fürchten.
14 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
Er kennt ja unsere Art, ist eingedenk, daß wir aus Staub.
15 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
Der Sterbliche! Wie Gras sind seine Tage, er blüht wie eine Blume auf dem Felde.
16 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
Wenn sie ein Lüftchen anhaucht, ist sie weg, und ihre Stätte kennt sie nimmer.
17 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
Die Huld des Herrn jedoch ruht für und für auf denen, die ihn fürchten, und seine Liebe auf den Kindeskindern,
18 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
die seinen Bund bewahren und seine Vorschriften erfüllen wollen.
19 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
Der Herr hat seinen Thron im Himmel aufgestellt; doch seine Herrschaft waltet über alles.
20 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
Lobpreist den Herrn, ihr, seine Engel, ihr starken Helden, die ihr seinen Willen tut und seinem Donnerrufe folgt!
21 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
Lobpreist den Herrn, all seine Heere! Ihr Diener, die Vollstrecker seines Willens!
22 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.
Lobpreist den Herrn, all seine Werke an allen Orten seiner Herrschaft! Lobpreis den Herrn, du, meine Seele!
