Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Oración del pobre, cuando estuviere angustiado, y delante de Jehová derramare su lamento. JEHOVÁ, oye mi oración, y venga mi clamor á ti.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia inclina á mí tu oído; el día que [te] invocare, apresúrate á responderme.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Porque mis días se han consumido como humo; y mis huesos cual tizón están quemados.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mi corazón fué herido, y secóse como la hierba; por lo cual me olvidé de comer mi pan.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Por la voz de mi gemido mis huesos se han pegado á mi carne.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Soy semejante al pelícano del desierto; soy como el buho de las soledades.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Velo, y soy como el pájaro solitario sobre el tejado.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Cada día me afrentan mis enemigos; los que se enfurecen contra mí, hanse contra mí conjurado.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Por lo que como la ceniza á manera de pan, y mi bebida mezclo con lloro,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
A causa de tu enojo y de tu ira; pues me alzaste, y me has arrojado.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mis días son como la sombra que se va; y heme secado como la hierba.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Mas tú, Jehová, permanecerás para siempre, y tu memoria para generación y generación.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Tú levantándote, tendrás misericordia de Sión; porque el tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Porque tus siervos aman sus piedras, y del polvo de ella tienen compasión.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Entonces temerán las gentes el nombre de Jehová, y todos los reyes de la tierra tu gloria;
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Por cuanto Jehová habrá edificado á Sión, y en su gloria será visto;
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Habrá mirado á la oración de los solitarios, y no habrá desechado el ruego de ellos.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Escribirse ha esto para la generación venidera: y el pueblo que se criará, alabará á JAH.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Porque miró de lo alto de su santuario; Jehová miró de los cielos á la tierra,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Para oir el gemido de los presos, para soltar á los sentenciados á muerte;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Porque cuenten en Sión el nombre de Jehová, y su alabanza en Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Cuando los pueblos se congregaren en uno, y los reinos, para servir á Jehová.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
El afligió mi fuerza en el camino; acortó mis días.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días: por generación de generaciones son tus años.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Tú fundaste la tierra antiguamente, y los cielos son obra de tus manos.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ellos perecerán, y tú permanecerás; y todos ellos como un vestido se envejecerán; como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Mas tú eres el mismo, y tus años no se acabarán.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Los hijos de tus siervos habitarán, y su simiente será afirmada delante de ti.
