Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Jehová, oye mi oración, y venga mi clamor a ti.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia inclina a mí tu oreja; el día que te invocare, apresúrate a responderme.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Porque mis días se han consumido como humo; y mis huesos son quemados como en hogar.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mi corazón fue herido, y se secó como la yerba; por lo cual me olvidé de comer mi pan.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Por la voz de mi gemido mis huesos se han pegado a mi carne.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Soy semejante al pelícano del desierto: soy como el búho de las soledades.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Velo, y soy como el pájaro solitario sobre el tejado.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Cada día me afrentan mis enemigos; los que se enfurecen contra mí, conspiran contra mí.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Por lo cual yo como la ceniza a manera de pan; y mi bebida mezclo con lloro,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
A causa de tu enojo y de tu ira: porque me alzaste, y me arrojaste.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mis días son como la sombra que se va: y yo como la yerba me he secado.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Mas tú, Jehová, para siempre permanecerás; y tu memoria para generación y generación.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Tú levantándote habrás misericordia de Sión, porque es tiempo de tener misericordia de ella: porque el plazo es llegado.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Porque tus siervos amaron sus piedras: y del polvo de ella tuvieron compasión.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Y temerán las naciones el nombre de Jehová: y todos los reyes de la tierra tu gloria.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Por cuanto Jehová habrá edificado a Sión; y será visto en su gloria.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Habrá mirado a la oración de los solitarios: y no habrá desechado el ruego de ellos.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Escribirse ha esto para la generación postrera: y el pueblo que se criará, alabará a Jehová.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Porque miró de lo alto de su santuario: Jehová miró desde los cielos a la tierra,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Para oír el gemido de los presos: para soltar a los sentenciados a muerte:
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Porque publiquen en Sión el nombre de Jehová: y su alabanza en Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Cuando los pueblos se congregaren en uno, y los reinos para servir a Jehová.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
El afligió mi fuerza en el camino, acortó mis días.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días; por generación de generaciones son tus años.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Tú fundaste la tierra antiguamente, y los cielos son obra de tus manos.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ellos perecerán, y tú permanecerás; y todos ellos como un vestido se envejecerán, como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Mas tú, el mismo, y tus años no se acabarán.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Los hijos de tus siervos habitarán, y su simiente será afirmada delante de ti.
