Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Escucha mi oración, oh Yavé, Y llegue mi clamor a Ti.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
No escondas de mí tu rostro en el día de mi angustia. Inclina a mí tu oído. El día cuando te invoco apresúrate a responderme.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Porque mis días se disuelven como humo, Y mis huesos arden como una chimenea.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mi corazón está herido. Se marchita como la hierba. En verdad olvido comer mi pan.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Por la voz de mi gemido Mis huesos se pegaron a mi carne.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Soy semejante a la lechuza del desierto. Soy como un búho de las soledades.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Estoy desvelado. Me siento como pájaro solo en un tejado.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Mis enemigos me afrentan todo el día. Los que contra mí se enfurecen Se conjuraron contra mí.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
He comido cenizas como pan Y mezclado mi bebida con lágrimas
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
A causa de tu indignación y de tu ira, Porque me levantaste y me lanzaste.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mis días son una sombra que se prolonga, Y me marchito como hierba.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Pero Tú, oh Yavé, permaneces para siempre, Y tu Nombre por todas las generaciones.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Te levantarás, tendrás misericordia de Sion, Porque es tiempo de tener compasión de ella, Pues llegó el tiempo señalado.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Ciertamente tus esclavos hallan deleite en sus piedras, Y tienen compasión del polvo de ella.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Así las naciones temerán al Nombre de Yavé, Y todos los reyes de la tierra [temerán] tu gloria.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Porque Yavé habrá edificado a Sion Será visto en su gloria.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Ha considerado la oración de los desposeídos, Y no habrá despreciado su ruego.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Esto será escrito para la generación venidera, Para que un pueblo que está aún por nacer alabe a YA,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Porque miró desde lo alto de su Santuario. Desde el cielo Yavé miró a la tierra
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Para escuchar el gemido de los presos, Para libertar a los sentenciados a muerte.
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Que digan en Sion la fama de Yavé Y su alabanza en Jerusalén,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Cuando los pueblos y reinos sean juntamente congregados, Para servir a Yavé.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Él debilitó mi fuerza en el camino. Acortó mis días.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Digo: Oh ʼEL mío, no me levantes en la mitad de mis días. Tus años son por todas las generaciones.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Desde la antigüedad fundaste la tierra, Y los cielos son obra de sus manos.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ellos perecerán, Pero Tú permaneces. Todos ellos se desgastarán como una ropa, Como una ropa los cambiarás, Y pasarán.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Pero Tú eres el mismo, Y tus años no tendrán fin.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Los hijos de tus esclavos vivirán seguros, Y sus descendientes serán establecidos delante de Ti.
