Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Oración del afligido, cuando está agobiado y vierte su queja ante Yahvé. ¡Escucha mi oración, Yahvé! Deja que mi grito llegue a ti.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
No escondas tu rostro de mí en el día de mi angustia. Poner el oído en mí. Contéstame rápidamente en el día cuando llame.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Porque mis días se consumen como el humo. Mis huesos están quemados como una antorcha.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mi corazón se ha marchitado como la hierba, y se ha secado, porque me olvido de comer mi pan.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Por la voz de mi gemido, mis huesos se pegan a mi piel.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Soy como un pelícano del desierto. Me he vuelto como un búho de los lugares de desecho.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Yo vigilo, y me he vuelto como un gorrión que está solo en el tejado.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Mis enemigos me reprochan todo el día. Los que están enfadados conmigo utilizan mi nombre como una maldición.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Porque he comido cenizas como pan, y mezclé mi bebida con lágrimas,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
a causa de tu indignación y tu ira; porque me has cogido y me has tirado.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mis días son como una larga sombra. Me he marchitado como la hierba.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Pero tú, Yahvé, permanecerás para siempre; tu fama perdura por todas las generaciones.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Te levantarás y tendrás piedad de Sión, pues es hora de apiadarse de ella. Sí, ha llegado el momento de la puesta en escena.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Porque tus siervos se complacen en sus piedras, y apiádate de su polvo.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Así las naciones temerán el nombre de Yahvé, todos los reyes de la tierra tu gloria.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Porque Yahvé ha edificado a Sión. Ha aparecido en su gloria.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Ha respondido a la oración de los indigentes, y no ha despreciado su oración.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Esto se escribirá para la generación venidera. Un pueblo que será creado alabará a Yah,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
porque ha mirado desde la altura de su santuario. Desde el cielo, Yahvé vio la tierra,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
para escuchar los gemidos del prisionero, para liberar a los condenados a muerte,
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
para que los hombres anuncien el nombre de Yahvé en Sión, y su alabanza en Jerusalén,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
cuando los pueblos están reunidos, los reinos, para servir a Yahvé.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Él debilitó mis fuerzas a lo largo del recorrido. Acortó mis días.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Dije: “Dios mío, no me lleves a la mitad de mis días. Sus años son a través de todas las generaciones.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Desde antaño, tú pusiste los cimientos de la tierra. Los cielos son obra de tus manos.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ellos perecerán, pero tú perdurarás. Sí, todos ellos se desgastarán como una prenda de vestir. Los cambiarás como un manto, y serán cambiados.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Pero tú eres el mismo. Tus años no tendrán fin.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Los hijos de tus siervos continuarán. Su descendencia se establecerá ante ti”.
