Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Oración de un afligido que desfallece y derrama su angustia ante el Señor. Escucha, Yahvé, mi oración, y llegue a Ti mi clamor.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

No quieras esconderme tu rostro en el día de mi desolación; inclina hacia mí tu oído; apresúrate a atenderme en el día de mi llamado.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Porque mis días se desvanecen como el humo, y mis huesos arden como fuego.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Abrasado, como la hierba, se seca mi corazón; me olvido de comer mi pan.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

A fuerza de gemir y llorar se me pega la piel a los huesos.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Soy como el pelícano del desierto, hecho semejante al búho entre las ruinas.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

No puedo conciliar el sueño, y me lamento como el ave solitaria sobre el tejado:

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Mis enemigos me insultan sin cesar, y los que se enfurecen contra mí, toman mi nombre como imprecación.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Mi comida es ceniza en vez de pan, y mezclo mi bebida con las lágrimas,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

a causa, de tu indignación y tu furor, porque me arrojaste después de levantarme en alto.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Mis días son como la sombra que se alarga; y, como la hierba, voy secándome,

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

mas Tú, Yahvé, permaneces siempre, y tu Nombre es de generación en generación.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Tú te levantarás y serás propicio a Sión, porque tiempo es ya de que te apiades de ella; a llegado la hora.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Ya tus siervos aman sus piedras, sienten compasión de sus ruinas.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Así, oh Yahvé, los gentiles reverenciarán tu Nombre, y tu gloria todos los reyes de la tierra,

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

porque Yahvé habrá restaurado a Sión, y Él se mostrará en su gloria.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Se volverá hacia la oración de los despojados, y no despreciará sus ruegos.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Escríbase esto para la generación venidera, para que el pueblo que va a nacer alabe a Yah.

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Porque Yahvé se habrá inclinado desde su excelso santuario, desde el cielo habrá mirado a la tierra,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

para escuchar el gemido de los cautivos y librar a los destinados a la muerte,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

a fin de que en Sión sea pregonado el Nombre de Yahvé, y en Jerusalén su alabanza,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

cuando allí se congreguen a una los pueblos y los reinos, para servir a Yahvé.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Él quebrantó mis fuerzas a medio camino; acortó mis días.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Y yo clamo: Oh Dios mío, no me quites de esta vida en la mitad de mis días, Tú, cuyos años duran por todas las generaciones.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

En el principio cimentaste la tierra, y obra de tus manos es el cielo.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Ellos van pasando, mas Tú permanecerás; todo en ellos se envejece como una vestidura; Tú los mudarás como quien cambia de vestido, y quedarán cambiados.

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Mas Tú eres siempre el mismo, y tus años no tienen fin.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Los hijos de tus siervos morarán seguros, y su posteridad será estable delante de Ti.