Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Munyengetero womunhu anotambudzika. Paanenge aziya uye odurura kuchema kwake pamberi paJehovha. Inzwai munyengetero wangu, imi Jehovha; kuchemera kwangu rubatsiro ngakusvike kwamuri.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Regai kundivanzira chiso chenyu pandinenge ndichitambudzika. Rerekerai nzeve yenyu kwandiri; pandinokudanai, ndipindurei nokukurumidza.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Nokuti mazuva angu anopera soutsi; mapfupa angu anopisa samazimbe anopfuta.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mwoyo wangu warohwa uye waoma souswa; ndinokanganwa kudya zvokudya zvangu.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Nokuda kwokugomera kwangu kukuru ndaonda zvokuti ganda rangu ranamatira pamapfupa.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Ndafanana nezizi romugwenga, sezizi riri pakati pamatongo.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Ndinovata ndakasvinura, ndava seshiri iri yoga pamusoro pedenga remba.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Zuva rose vavengi vangu vanondishungurudza; avo vanondipengera vanoshandisa zita rangu sechituko.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Nokuti ndinodya madota sechokudya changu, uye ndinovhenganisa zvokunwa zvangu nemisodzi,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
nokuda kwehasha dzenyu huru, nokuti makandisimudza mukandikanda parutivi.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mazuva angu akaita somumvuri wamadekwana; ndinosvava souswa.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Asi imi, iyemi Jehovha, munogara pachigaro choushe nokusingaperi; mukurumbira wenyu uripo kusvikira kuzvizvarwa zvose.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Imi muchasimuka mugonzwira Zioni tsitsi, nokuti ndiyo nguva yokurinzwira nyasha; nguva yakatarwa yasvika.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Nokuti matombo aro anokosha kuvaranda venyu; guruva raro chairo rinovaendesa kugomba.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Ndudzi dzichatya zita raJehovha, madzimambo ose enyika achatya kubwinya kwenyu.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Nokuti Jehovha achavakazve Zioni, agozviratidza pakubwinya kwake.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Achadavira minyengetero yavanotambura; haangazvidzi chikumbiro chavo.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Izvi ngazvinyorerwe zvizvarwa zvamangwana, kuti vanhu vasati vasikwa vagorumbidza Jehovha vachiti,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
“Jehovha akatarira pasi ari panzvimbo yake tsvene yakakwirira, ari kudenga akacherechedza pasi,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
kuti anzwe kugomera kwavasungwa agosunungura avo vakatongerwa rufu.”
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Saka zita raJehovha richaparidzwa muZioni, nokurumbidzwa kwake muJerusarema,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
panoungana marudzi noushe kuti vanamate Jehovha.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Panguva youpenyu hwangu akatapudza simba rangu; akaita kuti mazuva angu ave mashoma.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Saka ndakati, “Regai kundibvisa, imi Mwari wangu, pakati pamazuva angu; makore enyu anoramba aripo kusvikira kuzvizvarwa zvose.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Pamavambo makateya nheyo dzenyika, uye matenga ibasa basa ramaoko enyu.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Izvo zvichaparara, asi imi munogara muripo; zvose zvichasakara senguo. Senguo muchavabvisa uye vacharaswa.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Asi imi mucharamba makadaro, uye makore enyu haatongogumi.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Vana vavaranda venyu vachagara pamberi penyu; zvizvarwa zvavo zvichasimbiswa pamberi penyu.”
