Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Modlitwa strapionego, gdy uciśniony wylewa przed PANEM swoją skargę. PANIE, wysłuchaj mojej modlitwy i niech przyjdzie do ciebie moje wołanie.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Nie ukrywaj przede mną swego oblicza, w dniu mego ucisku nakłoń ku mnie swego ucha; w dniu, w którym cię wzywam, szybko mnie wysłuchaj.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Moje dni bowiem nikną jak dym, a moje kości są rozpalone jak ognisko.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Moje serce jest porażone i usycha jak trawa, [tak] że zapomniałem jeść chleb.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Od głosu mego wołania moje kości przylgnęły mi do ciała.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Jestem podobny do pelikana na pustyni, jestem jak sowa na pustkowiu.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Czuwam i jestem jak samotny wróbel na dachu.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Przez cały dzień znieważają mnie moi wrogowie i przeklinają mnie ci, którzy szaleją przeciwko mnie.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Jadam bowiem popiół jak chleb, a mój napój mieszam ze łzami;
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Z powodu twego gniewu i zapalczywości, bo podniosłeś mnie i strąciłeś.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Moje dni są jak chylący się cień, a ja usycham jak trawa.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Ale ty, PANIE, trwasz na wieki, a twoja pamięć z pokolenia na pokolenie.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Powstaniesz i zmiłujesz się nad Syjonem, bo czas, byś się nad nim zlitował, gdyż nadszedł czas wyznaczony.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Twoi słudzy bowiem miłują jego kamienie i litują się nad jego prochem;
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
A poganie będą się bać imienia PANA i wszyscy królowie ziemi – twojej chwały;
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Gdy PAN odbuduje Syjon i ukaże się w swojej chwale;
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Przychyli się do modlitwy opuszczonych i nie pogardzi ich modlitwą.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Zapiszą to dla przyszłego pokolenia, a lud, który ma być stworzony, będzie chwalić PANA.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Spojrzał bowiem z wysokości swojej świątyni; PAN popatrzył z nieba na ziemię;
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Aby wysłuchać jęku więźniów i uwolnić skazanych na śmierć;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Aby głosili na Syjonie imię PANA i jego chwałę w Jeruzalem;
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Gdy się zgromadzą razem narody i królestwa, aby służyć PANU.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Osłabił w drodze moją siłę, skrócił moje dni.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Powiedziałem: Mój Boże, nie zabieraj mnie w połowie moich dni; twoje lata bowiem [trwają] z pokolenia na pokolenie.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Ty dawno założyłeś [fundamenty] ziemi i niebiosa są dziełem twoich rąk.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
One przeminą, ale ty pozostajesz; wszystkie jak szata się zestarzeją, zmienisz je jak płaszcz i będą odmienione.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Ale ty [zawsze jesteś] ten sam, a twoje lata nigdy się nie skończą.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Synowie twoich sług będą trwać [u ciebie], a ich potomstwo zostanie przed tobą utwierdzone.
