Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Modlitwa utrapionego, gdy będąc w ucisku, przed Panem wylewa żądość swoję. Panie! wysłuchaj modlitwę moję, a wołanie moje niechaj przyjdzie do ciebie.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Nie ukrywaj oblicza twego przedemną; w dzień ucisku mego nakłoń ku mnie ucha twego; w dzień którego cię wzywam, prędko mię wysłuchaj.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Albowiem niszczeją jako dym dni moje, a kości moje jako ognisko wypalone są.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Porażone jest jako trawa, i uwiędło serce moje, tak, żem zapomniał jeść chleba swego.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Od głosu wzdychania mego przylgnęły kości moje do ciała mego.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Stałem się podobnym pelikanowi na puszczy; jestem jako puhacz na pustyniach.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Czuję, a jestem jako wróbel samotny na dachu.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Przez cały dzień urągają mi nieprzyjaciele moi, a naśmiewcy moi przeklinają mię.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Bo jadam popiół jako chleb, a napój mój mięszam ze łzami,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Dla rozgniewania twego, i dla zapalczywości gniewu twego; albowiem podniósłszy mię porzuciłeś mię.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Dni moje są jako cień nachylony, a jam jako trawa uwiądł;
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Ale ty, Panie! trwasz na wieki, a pamiątka twoja od narodu do narodu.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Ty powstawszy zmiłujesz się nad Syonem; boć czas, żebyś się zlitował nad nim, gdyż przyszedł czas naznaczony.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Albowiem upodobały się sługom twoim kamienie jego, i nad prochem jego zmiłują się;
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Aby się bali poganie imienia Pańskiego, a wszyscy królowie ziemscy chwały twojej;
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Gdy pobuduje Pan Syon, i okaże się w chwale swojej;
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Gdy wejrzy na modlitwę poniżonych, nie gardząc modlitwą ich.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
To zapiszą dla narodu potomnego, a lud, który ma być stworzony, chwalić będzie Pana,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Że wejrzał z wysokości świątnicy swojej, że z nieba na ziemię spojrzał;
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Aby wysłuchał wzdychania więźniów, i rozwiązał na śmierć skazanych;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Aby opowiadali na Syonie imię Pańskie, a chwałę jego w Jeruzalemie,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Gdy się pospołu zgromadzą narody i królestwa, aby służyły Panu.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Utrapił w drodze siłę moję, ukrócił dni moich;
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Ażem rzekł; Boże mój! nie bierz mię w połowie dni moich; od narodu bowiem aż do narodu trwają lata twoje.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
I pierwej niżeliś założył ziemię, i niebiosa, dzieło rąk twoich.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
One pominą, ale ty zostajesz; wszystkie te rzeczy jako szata zwiotszeją, jako odzienie odmienisz je, i odmienione będą.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Ale ty tenżeś zawżdy jest, a lata twoje nigdy nie ustaną.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Synowie sług twoich, u ciebie mieszkać będą, a nasienie ich zmocni się przed tobą.
