Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

En bønn av en elendig, når han vansmekter og utøser sin sorg for Herrens åsyn. Herre, hør min bønn og la mitt rop komme til dig!

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Skjul ikke ditt åsyn for mig på den dag jeg er i nød! Bøi ditt øre til mig! På den dag jeg roper, skynd dig å svare mig!

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

For mine dager er faret bort som en røk, og mine ben er forbrent som en brand.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Mitt hjerte er stukket som en urt og fortørket; for jeg har glemt å ete mitt brød.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

For mine lydelige sukks skyld henger mine ben ved mitt kjøtt.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Jeg ligner pelikanen i ørkenen, jeg er som uglen på øde steder.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Jeg våker og er blitt som en enslig fugl på taket.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Hele dagen spotter mine fiender mig; de som raser mot mig, sverger ved mig.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

For jeg eter aske som brød og blander min drikk med gråt

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

for din vredes og din harmes skyld; for du har løftet mig op og kastet mig bort.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Mine dager er som en hellende skygge, og selv visner jeg som en urt.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Men du, Herre, du troner til evig tid, og ditt minne varer fra slekt til slekt.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Du vil reise dig, du vil forbarme dig over Sion; for det er tiden til å være det nådig, timen er kommet.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

For dine tjenere elsker dets stener, og de ynkes over dets støv.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Og hedningene skal frykte Herrens navn, og alle jordens konger din herlighet.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

For Herren har bygget Sion, han har åpenbaret sig i sin herlighet.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Han har vendt sig til de hjelpeløses bønn, og han har ikke foraktet deres bønn.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Dette skal bli opskrevet for den kommende slekt, og det folk som skal skapes, skal love Herren.

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

For han har sett ned fra sin hellige høide, Herren har fra himmelen skuet til jorden

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

for å høre den fangnes sukk, for å løse dødens barn,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

forat de i Sion skal forkynne Herrens navn og hans pris i Jerusalem,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

når de samler sig, folkeslagene og rikene, for å tjene Herren.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Han har bøiet min kraft på veien, han har forkortet mine dager.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Jeg sier: Min Gud, ta mig ikke bort midt i mine dager! Dine år varer fra slekt til slekt.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Fordum grunnfestet du jorden, og himlene er dine henders gjerning.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

De skal forgå, men du blir stående; de skal alle eldes som et klæde, som et klædebon omskifter du dem, og de omskiftes,

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

men du er den samme, og dine år får ingen ende.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Dine tjeneres barn skal bo i ro, og deres avkom skal stå fast for ditt åsyn.