Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Fivavaky ny ory, raha reraka izy ka mandoatra ny alahelony eo anatrehan’ i Jehovah. Jehovah ô, henoy ny fivavako, Ary aoka hankeo aminao ny fitarainako.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Aza manafina ny tavanao amiko amin’ ny andro fahoriako; Atongilano amiko ny sofinao; Amin’ ny andro itarainako dia faingàna hamaly ahy.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Fa levon-ko setroka ny androko Ary ny taolako mahamay tahaka ny forohana.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Taninina tahaka ny ahitra ny foko ka malazo; Fa hadinoko na dia ny fihinanan-kanina aza.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Noho ny fisentoan’ ny foko Ny taolako miraikitra amin’ ny hoditro.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Tahaka ny sama any an-efitra aho, Ary tahaka ny vorondolo any an-tanànaolo.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Tsy mahita tory aho Sady tahaka ny tsikirity irery eo an-tampontrano.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Mandatsa ahy mandrakariva ny fahavaloko. Izay misafoaka amiko dia manao ahy ho fiozonana.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Fa lavenona no nohaniko tahaka ny mofo; Ary ny zavatra nosotroiko noharoharoiko ny ranomasoko,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Noho ny fahaviniranao sy ny fahatezeranao; Fa naingainao aho, kanefa natontanao indray.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Ny androko dia tahaka ny aloka efa mandroso; Ary efa malazo tahaka ny ahitra aho.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Nefa Hianao, Jehovah ô, mipetraka manjaka mandrakizay; Ary ny fahatsiarovana Anao mihatra amin’ ny taranaka fara mandimby.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Hianao hitsangana ka hamindra fo amin’ i Ziona; Fa efa andro hamindram-po aminy izao; Eny, tonga ny fotoana.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Fa sitraky ny mpanomponao ny vatony, Sady malahelo ny vovo-taniny izy.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Hatahotra ny anaran’ i Jehovah ny jentilisa, Ary ny mpanjaka rehetra amin’ ny tany hatahotra ny voninahitrao;

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Fa Jehovah nanangana an’ i Ziona; Niseho tamin’ ny voninahiny Izy;

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Nijery ny fivavaky ny mahantra Izy Ka tsy nanevateva ny fivavany.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Hosoratana ho an’ ny taranaka mandimby izany; Ary izay firenena mbola hoforonina no hidera an’ i Jehovah;

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Fa Izy nitazana tany amin’ ny fitoerany masìna any amin’ ny avo. Tany an-danitra no nitsinjovan’ i Jehovah ny tany,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Mba hihaino ny fisentoan’ ny mpifatotra Sy hanafaka izay voatendry ho faty,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

Mba hotorina any Ziona ny anaran’ i Jehovah, Ary ny fiderana Azy any Jerosalema,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Rehefa tafangona ny firenena Sy ny fanjakana maro hanompo an’ i Jehovah.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Efa nahaketraka ny heriko tany an-dalana Izy; Efa nahafohy ny androko Izy;

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Hoy izaho: Andriamanitro ô; aza maka ahy an-tenatenan’ ny androko; Ny taonanao mihatra amin’ ny taranaka fara mandimby.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Tany aloha no nanorenanao ny tany; Ary asan’ ny tananao ny lanitra.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Ireo dia ho levona, fa Hianao no maharitra; Izy rehetra ho rovitra toy ny fitafiana; Toy ny lamba no hanovanao azy, ka hovana izy;

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Fa Hianao no tsy miova, Ary ny taonanao no tsy ho tapitra.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Ny zanaky ny mpanomponao handry fahizay, Ary ny taranany hampitoerina eo anatrehanao.