Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Oratio pauperis, cum anxius fuerit, et in conspectu Domini effuderit precem suam. Domine, exaudi orationem meam, et clamor meus ad te veniat.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Non avertas faciem tuam a me: in quacumque die tribulor, inclina ad me aurem tuam; in quacumque die invocavero te, velociter exaudi me.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Quia defecerunt sicut fumus dies mei, et ossa mea sicut cremium aruerunt.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Percussus sum ut fœnum, et aruit cor meum, quia oblitus sum comedere panem meum.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
A voce gemitus mei adhæsit os meum carni meæ.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Similis factus sum pellicano solitudinis; factus sum sicut nycticorax in domicilio.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Vigilavi, et factus sum sicut passer solitarius in tecto.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Tota die exprobrabant mihi inimici mei, et qui laudabant me adversum me jurabant:
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
quia cinerem tamquam panem manducabam, et potum meum cum fletu miscebam,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
a facie iræ et indignationis tuæ: quia elevans allisisti me.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Dies mei sicut umbra declinaverunt, et ego sicut fœnum arui.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Tu autem, Domine, in æternum permanes, et memoriale tuum in generationem et generationem.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Tu exsurgens misereberis Sion, quia tempus miserendi ejus, quia venit tempus:
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
quoniam placuerunt servis tuis lapides ejus, et terræ ejus miserebuntur.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Et timebunt gentes nomen tuum, Domine, et omnes reges terræ gloriam tuam:
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
quia ædificavit Dominus Sion, et videbitur in gloria sua.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Respexit in orationem humilium et non sprevit precem eorum.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Scribantur hæc in generatione altera, et populus qui creabitur laudabit Dominum.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Quia prospexit de excelso sancto suo; Dominus de cælo in terram aspexit:
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
ut audiret gemitus compeditorum; ut solveret filios interemptorum:
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
ut annuntient in Sion nomen Domini, et laudem ejus in Jerusalem:
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
in conveniendo populos in unum, et reges, ut serviant Domino.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Respondit ei in via virtutis suæ: Paucitatem dierum meorum nuntia mihi:
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
ne revoces me in dimidio dierum meorum, in generationem et generationem anni tui.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Initio tu, Domine, terram fundasti, et opera manuum tuarum sunt cæli.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ipsi peribunt, tu autem permanes; et omnes sicut vestimentum veterascent. Et sicut opertorium mutabis eos, et mutabuntur;
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
tu autem idem ipse es, et anni tui non deficient.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Filii servorum tuorum habitabunt, et semen eorum in sæculum dirigetur.
