Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Preghiera dell’afflitto quand’è abbattuto e spande il suo lamento dinanzi all’Eterno. Deh ascolta la mia preghiera, o Eterno, e venga fino a te il mio grido!

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Non mi nasconder la tua faccia nel dì della mia distretta; inclina a me il tuo orecchio; nel giorno che io grido, affrettati a rispondermi.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Poiché i miei giorni svaniscono come fumo, e le mie ossa si consumano come un tizzone.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Colpito è il mio cuore come l’erba, e si è seccato; perché ho dimenticato perfino di mangiare il mio pane.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

A cagion della voce dei miei gemiti, le mie ossa s’attaccano alla mia carne.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Son simile al pellicano del deserto, son come il gufo de’ luoghi desolati.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Io veglio, e sono come il passero solitario sul tetto.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

I miei nemici m’oltraggiano ogni giorno; quelli che son furibondi contro di me si servon del mio nome per imprecare.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Poiché io mangio cenere come fosse pane, e mescolo con lagrime la mia bevanda,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

a cagione della tua indignazione e del tuo cruccio; poiché m’hai levato in alto e gettato via.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

I miei giorni son come l’ombra che s’allunga, e io son disseccato come l’erba.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Ma tu, o Eterno, dimori in perpetuo, e la tua memoria dura per ogni età.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Tu ti leverai ed avrai compassione di Sion, poiché è tempo d’averne pietà; il tempo fissato è giunto.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Perché i tuoi servitori hanno affezione alle sue pietre, ed hanno pietà della sua polvere.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Allora le nazioni temeranno il nome dell’Eterno, e tutti i re della terra la tua gloria,

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

quando l’Eterno avrà riedificata Sion, sarà apparso nella sua gloria,

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

avrà avuto riguardo alla preghiera dei desolati, e non avrà sprezzato la loro supplicazione.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Questo sarà scritto per l’età a venire, e il popolo che sarà creato loderà l’Eterno,

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

perch’egli avrà guardato dall’alto del suo santuario; dal cielo l’Eterno avrà mirato la terra

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

per udire i gemiti de’ prigionieri, per liberare i condannati a morte,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

affinché pubblichino il nome dell’Eterno in Sion e la sua lode in Gerusalemme,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

quando i popoli e i regni si raduneranno insieme per servire l’Eterno.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Egli ha abbattuto le mie forze durante il mio cammino; ha accorciato i miei giorni.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Io ho detto: Dio mio, non mi portar via nel mezzo dei miei giorni; i tuoi anni durano per ogni età.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Tu fondasti ab antico la terra, e i cieli son l’opera delle tue mani.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Essi periranno, ma tu rimani; tutti quanti si logoreranno come un vestito; tu li muterai come una veste e saranno mutati.

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Ma tu sei sempre lo stesso, e gli anni tuoi non avranno mai fine.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

I figliuoli de’ tuoi servitori avranno una dimora, e la loro progenie sarà stabilita nel tuo cospetto.