Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Imádság, egy szegény számára, midőn ellankad és az Örökkévaló előtt kiönti panaszát. Örökkévaló, halljad imámat, s fohászkodásom jusson hozzád!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ne rejtsd el arczodat tőlem szorultságom napján; hajlítsd hozzám füledet, amely napon felkiáltok, gyorsan hallgass meg!
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Mert füstben enyésztek el napjaim, és csontjaim átizzottak mint égéstől.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Megveretett, mint a fű, úgy hogy elszáradt a szívem; bizony, elfeledtem megenni kenyeremet.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Nyögésem hangjától odatapadt csontom húsomhoz.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Hasonlítok a puszta pelikánjához, olyan lettem, mint kuvik a romokban.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Virrasztottam s olyan lettem, mint magános madár a háztetőn.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Egész nap gyaláztak ellenségeim; az ellenem tombolók reám esküdtek.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Mert hamut kenyér gyanánt ettem, s italomat sírással elegyítettem:
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
indulatod és haragod miatt, mert felkaptál és elhajítottál.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Napjaim akár a megnyúlt árnyék, és én elszáradok, mint a fű,
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
De te, Örökkévaló, örökké trónolsz, s neved nemzedékig meg nemzedékig tart.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Te majd felkelsz, irgalmazol Cziónnak, mert ideje, hogy kegyelmezz neki, mert eljött a határidő;
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
mert szolgáid kedvelik a köveit és porát kegyelik.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
S majd félik a nemzetek az Örökkévaló nevét, s mind a föld királyai dicsőségedet;
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
mert megépítette az Örökkévaló Cziónt, megjelent az ő dicsőségében.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Odafordult a hontalanok imájához, s nem vetette meg imádságukat.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Fölíratik ez az utóbbi nemzedék számára, s a megteremtendő nép majd dícséri Jáht:
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
hogy letekintett szent magasságából, az Örökkévaló az égből a földre nézett,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
hogy meghallgassa a fogolynak jajgatását, hogy megoldozza a halál fiait;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
hogy hirdessék Cziónban az Örökkévaló nevét és dícséretét Jeruzsálemben,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
mikor népek gyűlnek együvé és királyságok, hogy szolgálják az Örökkévalót.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Megsanyargatta az úton erőmet, megrövidítette napjaimat.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Azt mondom: Istenem, el ne ragadj napjaim felében, nemzedéken meg nemzedékeken át a te éveid!
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Hajdanában alapítottad a földet s kezeid műve az ég;
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
ők elvesznek, de te megállasz, s mindannyian mint a ruha elkopnak: mint az öltözetet váltod őket, s ők elváltoznak.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
De te ugyanaz vagy, és éveidnek nincsen vége.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Szolgáid fiai lakni fognak s magzatjuk megszilárdul előtted.
