Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Gebet eines Elenden, wenn er schmachtet und vor Jahwe seine Klage ausschüttet. Jahwe, höre mein Gebet und laß mein Schreien vor dich kommen!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Verbirg dein Antlitz nicht vor mir, wenn mir angst ist! Neige dein Ohr zu mir; wenn ich rufe, eilends erhöre mich!
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Denn meine Tage sind wie ein Rauch verschwunden, und meine Gebeine sind wie von Brand durchglüht.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mein Herz ward versengt und verdorrte wie Gras; denn ich vergesse, mein Brot zu essen.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Von meinem lauten Stöhnen klebt mein Gebein an meinem Fleisch.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Ich gleiche dem Pelikan in der Wüste, bin wie ein Käuzlein in Ruinen.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Ich bin schlaflos und klage wie ein einsamer Vogel auf dem Dach.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Unaufhörlich lästern mich meine Feinde; die wider mich toben, schwören bei mir.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Denn ich esse Asche wie Brot und mische meinen Trank mit Thränen
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
wegen deines Grimms und deines Zorns; denn du hast mich emporgehoben und hingeschleudert.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Meine Tage gleichen einem langgestreckten Schatten, und ich verdorre wie Gras.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Du aber, Jahwe, thronst ewig, und dein Name währt durch alle Geschlechter.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Du wirst dich erheben, dich Zions zu erbarmen; denn es ist Zeit, sie zu begnadigen, denn die ihr bestimmte Frist ist eingetreten.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Denn deine Knechte hängen mit Liebe an ihren Steinen und jammern über ihren Schutt.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Und die Heiden werden den Namen Jahwes fürchten, und alle Könige der Erde deine Herrlichkeit,
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
weil Jahwe Zion wieder aufgebaut hat, erschienen ist in seiner Herrlichkeit,
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
sich dem Gebete des Nackten zugewendet und ihr Gebet nicht verschmäht hat.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Aufgeschrieben werde solches vom kommenden Geschlecht, und das Volk, das geschaffen werden soll, preise Jahwe,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
daß er von seiner heiligen Höhe herabgeschaut, Jahwe vom Himmel auf die Erde geblickt hat,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
um das Seufzen des Gefangenen zu hören, die dem Tode Verfallenen loszumachen,
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
daß man in Zion den Namen Jahwes verkünde und seinen Ruhm in Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
wenn sich die Völker allzumal versammeln und die Königreiche, um Jahwe zu dienen.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Er hat auf dem Wege meine Kraft gebeugt, meine Lebenstage verkürzt.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Ich spreche: Mein Gott, nimm mich nicht hinweg in der Hälfte meiner Tage, du, dessen Jahre durch alle Geschlechter währen.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Du hast vor Zeiten die Erde gegründet, und der Himmel ist deiner Hände Werk.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Sie werden vergehen, du aber bleibst: Sie werden insgesamt wie ein Gewand zerfallen; wie ein Kleid wirst du sie wechseln, und sie werden dahinfahren.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Du aber bist derselbe, und deine Jahre nehmen kein Ende.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Die Kinder deiner Knechte werden sicher wohnen, und ihre Nachkommen beständig vor dir bleiben.
