Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Gebet eines Elenden, wenn er verschmachtet und seine Klage vor Jehova ausschüttet. Jehova, höre mein Gebet, und laß zu dir kommen mein Schreien!

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Verbirg dein Angesicht nicht vor mir am Tage meiner Bedrängnis; neige zu mir dein Ohr; an dem Tage, da ich rufe, erhöre mich eilends!

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Denn wie Rauch entschwinden meine Tage, und meine Gebeine glühen wie ein Brand.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Wie Kraut ist versengt und verdorrt mein Herz, daß ich vergessen habe, mein Brot zu essen.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Ob der Stimme meines Seufzens klebt mein Gebein an meinem Fleische.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Ich gleiche dem Pelikan der Wüste, bin wie die Eule der Einöden.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Ich wache, und bin wie ein einsamer Vogel auf dem Dache.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Den ganzen Tag höhnen mich meine Feinde; die wider mich rasen, schwören bei mir.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Denn Asche esse ich wie Brot, und meinen Trank vermische ich mit Tränen

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

vor deinem Zorn und deinem Grimm; denn du hast mich emporgehoben und hast mich hingeworfen.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Meine Tage sind wie ein gestreckter Schatten, und ich verdorre wie Kraut.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Du aber, Jehova, bleibst auf ewig, und dein Gedächtnis ist von Geschlecht zu Geschlecht.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Du wirst aufstehen, wirst dich Zions erbarmen; denn es ist Zeit, es zu begnadigen, denn gekommen ist die bestimmte Zeit;

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

denn deine Knechte haben Gefallen an seinen Steinen und haben Mitleid mit seinem Schutt.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Und die Nationen werden den Namen Jehovas fürchten, und alle Könige der Erde deine Herrlichkeit.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Denn Jehova wird Zion aufbauen, wird erscheinen in seiner Herrlichkeit;

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Er wird sich wenden zum Gebete des Entblößten, und ihr Gebet wird er nicht verachten.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Das wird aufgeschrieben werden für das künftige Geschlecht; und ein Volk, das erschaffen werden soll, wird Jehova loben.

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Denn er hat herniedergeblickt von der Höhe seines Heiligtums, Jehova hat herabgeschaut vom Himmel auf die Erde,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

um zu hören das Seufzen des Gefangenen, um zu lösen die Kinder des Todes;

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

damit man den Namen Jehovas verkündige in Zion, und in Jerusalem sein Lob,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

wenn die Völker sich versammeln werden allzumal, und die Königreiche, um Jehova zu dienen.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Er hat meine Kraft gebeugt auf dem Wege, hat verkürzt meine Tage.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ich sprach: Mein Gott, nimm mich nicht hinweg in der Hälfte meiner Tage! Von Geschlecht zu Geschlecht sind deine Jahre.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Du hast vormals die Erde gegründet, und die Himmel sind deiner Hände Werk.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Sie werden untergehen, du aber bleibst; und sie alle werden veralten wie ein Kleid; wie ein Gewand wirst du sie verwandeln, und sie werden verwandelt werden;

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Du aber bist derselbe, und deine Jahre enden nicht.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Die Söhne deiner Knechte werden wohnen, und ihr Same wird vor dir feststehen.