Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Oraison du pauvre. Seigneur, exaucez ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à vous.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Ne détournez pas votre face de moi; en quelque jour que je sois dans la tribulation, inclinez vers moi votre oreille.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Parce que mes jours, comme la fumée, se sont évanouis, et mes os, comme une broutille, se sont desséchés.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

J’ai été frappé comme une herbe, et mon cœur s’est flétri, parce que j’ai oublié de manger mon pain.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

À la voix de mon gémissement, mes os se sont collés à ma peau.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Je suis devenu semblable au pélican du désert; je suis devenu comme le hibou dans sa demeure.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

J’ai veillé, et je suis devenu comme un passereau solitaire sur un toit.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Durant tout le jour mes ennemis m’outrageaient, et ceux qui me louaient auparavant faisaient des imprécations contre moi.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Parce que je mangeais de la cendre comme du pain, et que je mêlais mon breuvage avec mes pleurs,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

À l’aspect de votre colère et de votre indignation, parce qu’en m’élevant vous m’avez brisé.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Mes jours, comme l’ombre, ont décliné: moi, j’ai séché comme l’herbe.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Mais vous, Seigneur, vous subsistez éternellement; et votre souvenir se transmet à toutes les générations.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Vous, vous levant, vous aurez pitié de Sion; parce que le temps est venu, le temps d’avoir pitié d’elle.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Parce que ses pierres ont été agréables à vos serviteurs, et qu’à la vue de sa terre, ils seront attendris.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Et les nations révéreront votre nom, Seigneur, et tous les rois de la terre votre gloire.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Parce que le Seigneur a bâti Sion, et il sera vu dans sa gloire.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Il a jeté un regard sur la prière des humbles, et il n’a point méprisé leur demande.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Que ces choses soient écrites pour une autre génération, et le peuple qui naîtra louera le Seigneur,

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Parce que le Seigneur a jeté un regard de son lieu saint: le Seigneur a regardé du ciel sur la terre,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Afin d’entendre les gémissements des détenus dans les fers, et de délivrer les fils de ceux qu’on a mis à mort,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

Afin qu’ils annoncent dans Sion le nom du Seigneur, et sa louange dans Jérusalem,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

Lorsque des peuples et des rois s’assembleront pour servir le Seigneur.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Il lui a dit dans le temps de sa force: Faites-moi connaître le petit nombre de mes jours.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Ne me rappelez pas au milieu de mes jours: à toutes les générations s’étendent vos années.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Au commencement, vous, Seigneur, vous avez fondé la terre, et les cieux sont les ouvrages de vos mains.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Pour eux, ils périront, mais vous, vous subsistez toujours; et tous, comme un vêtement, ils vieilliront. Et vous les changerez comme un habit dont on se couvre, et ils seront changés;

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Mais vous, vous êtes toujours le même, et vos années ne passeront pas.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Les fils de vos serviteurs auront une habitation, et leur postérité sera dirigée à jamais.