Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Prière pour le pauvre, lorsqu'il aura été abandonné et qu'il épanchera ses vœux devant le Seigneur. Seigneur, exauce ma prière, et que mon cri arrive jusqu'à toi.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ne détourne point de moi ta face; au jour de ma tribulation, penche vers moi ton oreille; le jour où je t'invoquerai, exauce-moi aussitôt.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Car mes jours se sont évanouis comme la fumée, et mes os ont été consumés comme des broussailles mortes.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
J'ai été foulé aux pieds comme de l'herbe, et mon cœur s'est desséché, parce que j'ai oublié de manger mon pain.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
A force de gémir, mes os se sont collés à ma chair.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Je suis devenu comme le pélican du désert; je suis devenu comme un hibou dans une masure.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
J'ai perdu le sommeil, et me voici comme le passereau solitaire sur un toit.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Tout le jour, mes ennemis m'ont outragé, et ceux qui me louaient ont juré contre moi:
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Parce que je mangeais la cendre comme du pain, et qu'à mon breuvage je mêlais des larmes,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
En face de ta colère et de ta fureur; car tu m'as élevé, puis brisé.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mes jours ont décliné comme l'ombre, et moi je me suis flétri comme l'herbe fanée.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Mais toi, Seigneur, tu demeures éternellement, et ta mémoire passe de génération en génération.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Lève-toi, et aie pitié de Sion; car le temps est venu d'avoir pitié d'elle; le temps en est venu.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Car ses pierres mêmes ont plu à tes serviteurs, et ils pleurent sur sa poussière.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Et les Gentils. Seigneur, craindront ton nom, et les rois ta gloire.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Car le Seigneur édifiera Sion, et y sera vu en sa gloire.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Il a eu égard à la prière des humbles, et il n'a point méprisé leur supplication.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Qu'on écrive ces choses pour la génération future, et le peuple d'alors louera le Seigneur.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Car le Seigneur s'est penché des hauteurs de son lieu saint, et du ciel il a regardé la terre,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Pour ouïr les gémissements des captifs, pour délivrer les fils des hommes mis à mort,
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Afin qu'ils proclament dans Sion le nom du Seigneur, et sa louange dans Jérusalem;
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Lorsqu'en un même lieu peuples et rois seront rassemblés pour servir le Seigneur.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Le peuple dans la voie de sa force lui a dit: Annoncez-moi la brièveté de mes jours.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Ne me rappelle pas au milieu de mes jours, toi dont les années sont de génération en génération.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Au commencement, Seigneur, tu as créé la terre; et les cieux sont l'œuvre de tes mains.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ils périront, et toi tu subsisteras; ils vieilliront tous comme un manteau, et tu les rouleras comme un vêtement, et ils seront changés.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Seul tu es toujours le même, et tes années ne défailliront point.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Les fils de tes serviteurs habiteront ta terre, et leur race y prospérera dans les siècles des siècles.
