Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Prière de l’affligé, quand il est accablé et répand sa plainte devant l’Éternel. Éternel, entends ma prière, et que mon cri vienne jusqu’à toi!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ne me cache pas ta face; au jour de ma détresse, incline vers moi ton oreille; au jour où je crie, hâte-toi, réponds-moi.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Car mes jours s’évanouissent comme la fumée, et mes os sont brûlés comme un foyer.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Mon cœur est frappé, et est desséché comme l’herbe; car j’ai oublié de manger mon pain.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
À cause de la voix de mon gémissement, mes os s’attachent à ma chair.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Je suis devenu semblable au pélican du désert; je suis comme le hibou des lieux désolés.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Je veille, et je suis comme un passereau solitaire sur un toit.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Tout le jour mes ennemis m’outragent; ceux qui sont furieux contre moi jurent par moi.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Car j’ai mangé la cendre comme du pain, et j’ai mêlé de pleurs mon breuvage,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
À cause de ton indignation et de ta colère; car tu m’as élevé haut, et tu m’as jeté en bas.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mes jours sont comme l’ombre qui s’allonge, et je deviens sec comme l’herbe.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Mais toi, Éternel! tu demeures à toujours, et ta mémoire est de génération en génération.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Tu te lèveras, tu auras compassion de Sion; car c’est le temps d’user de grâce envers elle, car le temps assigné est venu.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Car tes serviteurs prennent plaisir à ses pierres, et ont compassion de sa poussière.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Alors les nations craindront le nom de l’Éternel, et tous les rois de la terre, ta gloire.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Quand l’Éternel bâtira Sion, il paraîtra dans sa gloire.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Il aura égard à la prière du désolé, et il ne méprisera pas leur prière.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Cela sera écrit pour la génération à venir; et le peuple qui sera créé louera Jah;
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
Car il a regardé des lieux hauts de sa sainteté; des cieux l’Éternel a considéré la terre,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Pour entendre le gémissement du prisonnier, et pour délier ceux qui étaient voués à la mort;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
Afin qu’on annonce dans Sion le nom de l’Éternel, et sa louange dans Jérusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
Quand les peuples seront rassemblés, et les royaumes, pour servir l’Éternel.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Il a abattu ma force dans le chemin, il a abrégé mes jours.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
J’ai dit: Mon Dieu, ne m’enlève pas à la moitié de mes jours!… Tes années sont de génération en génération!
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Tu as jadis fondé la terre, et les cieux sont l’ouvrage de tes mains;
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Eux, ils périront, mais toi, tu subsisteras; et ils vieilliront tous comme un vêtement; tu les changeras comme un habit, et ils seront changés;
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Mais toi, tu es le Même, et tes années ne finiront pas.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Les fils de tes serviteurs demeureront, et leur semence sera établie devant toi.
