Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Prière du malheureux, lorsqu’il est accablé et qu’il répand sa plainte devant Yahweh. Yahweh écoute ma prière, et que mon cri arrive jusqu’à toi.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Ne me cache pas ton visage, au jour de ma détresse; incline vers moi ton oreille, quand je crie, hâte-toi de m’exaucer.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Car mes jours s’évanouissent comme en fumée, et mes os sont embrasés comme par un feu.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Frappé comme l’herbe, mon cœur se dessèche; j’oublie même de manger mon pain.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
A force de crier et de gémir, mes os s’attachent à ma chair.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Je ressemble au pélican du désert, je suis devenu comme le hibou des ruines.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Je passe les nuits sans sommeil, comme l’oiseau solitaire sur le toit.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Tout le jour mes adversaires m’outragent, mes ennemis furieux jurent ma ruine.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Je mange la cendre comme du pain, et je mêle mes larmes à mon breuvage,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
à cause de ta colère et de ton indignation, car tu m’as soulevé et jeté au loin.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Mes jours sont comme l’ombre qui s’allonge, et je me dessèche comme l’herbe.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Mais toi, Yahweh, tu es assis sur un trône éternel, et ta mémoire vit d’âge en âge.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Tu te lèveras, tu auras pitié de Sion, car le temps de lui faire grâce, le moment fixé est venu.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Car tes serviteurs en chérissent les pierres, ils s’attendrissent sur sa poussière.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Alors les nations révéreront le nom de Yahweh, et tous les rois de la terre ta majesté,
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
parce que Yahweh a rebâti Sion; il s’est montré dans sa gloire.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Il s’est tourné vers la prière du misérable, il n’a pas dédaigné sa supplication.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Que cela soit écrit pour la génération future, et que le peuple qui sera créé célèbre Yahweh,
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
parce qu’il a regardé de sa sainte hauteur, parce que Yahweh a regardé des cieux sur la terre,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
pour écouter les gémissements des captifs, pour délivrer ceux qui sont voués à la mort,
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
afin qu’ils publient dans Sion le nom de Yahweh, et sa louange dans Jérusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
quand s’assembleront tous les peuples, et les royaumes pour servir Yahweh.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Il a brisé ma force sur le chemin, il a abrégé mes jours.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Je dis: Mon Dieu, ne m’enlève pas au milieu de mes jours, toi, dont les années durent d’âge en âge.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Au commencement tu as fondé la terre, et les cieux sont l’ouvrage de tes mains.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Ils périront, mais toi, tu subsistes. Ils s’useront tous comme un vêtement; Tu les changeras comme un manteau, et ils seront changés:
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
mais toi, tu restes le même, et tes années n’ont pas de fin.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Les fils de tes serviteurs habiteront leur pays, et leur postérité sera stable devant toi.
