Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Prière de l'affligé, lorsqu'il est accablé et qu'il déverse sa plainte devant Yahvé. Entends ma prière, Yahvé! Laisse mon cri venir à toi.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Ne me cache pas ta face au jour de ma détresse. Tourne ton oreille vers moi. Répondez rapidement dans la journée lorsque j'appelle.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Car mes jours se consument comme de la fumée. Mes os sont brûlés comme une torche.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Mon cœur est flétri comme l'herbe, il est desséché, car j'oublie de manger mon pain.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

A cause de la voix de mes gémissements, mes os collent à ma peau.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Je suis comme un pélican du désert. Je suis devenu comme un hibou des lieux déserts.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Je veille, et je suis devenu comme un moineau qui est seul sur le toit.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Mes ennemis m'outragent tout le jour. Ceux qui sont en colère contre moi utilisent mon nom comme une malédiction.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Car j'ai mangé de la cendre comme du pain, et j'ai mélangé ma boisson avec des larmes,

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

à cause de ton indignation et de ta colère; car tu m'as pris et jeté au loin.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Mes jours sont comme une longue ombre. Je me suis flétri comme l'herbe.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Mais toi, Yahvé, tu demeures à jamais; ta renommée perdure à travers les générations.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Tu te lèveras et tu auras pitié de Sion, car il est temps d'avoir pitié d'elle. Oui, le moment est venu.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Car tes serviteurs prennent plaisir à ses pierres, et ayez pitié de sa poussière.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Ainsi les nations craindront le nom de Yahvé, tous les rois de la terre, ta gloire.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

Car Yahvé a rebâti Sion. Il est apparu dans sa gloire.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Il a répondu à la prière des indigents, et n'a pas méprisé leur prière.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Ceci sera écrit pour la génération à venir. Un peuple qui sera créé louera Yah,

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

car il a regardé du haut de son sanctuaire. Du ciel, Yahvé a vu la terre,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

pour entendre les gémissements du prisonnier, pour libérer ceux qui sont condamnés à mort,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

afin que les hommes proclament le nom de Yahvé dans Sion, et ses louanges à Jérusalem,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

quand les peuples seront rassemblés, les royaumes, pour servir Yahvé.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Il a affaibli ma force le long du parcours. Il a raccourci mes jours.

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

J'ai dit: « Mon Dieu, ne m'enlève pas au milieu de mes jours. Vos années sont à travers toutes les générations.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Dès longtemps, tu as posé les fondements de la terre. Les cieux sont l'œuvre de tes mains.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Ils périront, mais toi tu persévéreras. Oui, ils s'useront tous comme un vêtement. Tu les changeras comme un manteau, et ils seront changés.

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

Mais vous êtes les mêmes. Vos années n'auront pas de fin.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Les enfants de tes serviteurs continueront. Leur progéniture sera établie devant toi. »