Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Yahweh, listen to what I am praying; hear me while I cry out to you!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Do not (turn away/hide yourself) from me when I (have troubles/am distressed)! Listen to me, and answer me quickly now, when I am calling out to you!
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
My life is ending, like smoke that disappears [SIM]; I have [a high fever which] burns my body like a fire burns [SIM].
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
[I feel like] I am drying up like grass [SIM] that has been beaten/trampled down, and I no longer have a desire to eat food.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
I groan loudly, and my bones can be seen under my skin [because I have become very thin].
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I am like a [lonely and despised] vulture in the desert, like an owl by itself in the abandoned ruins [of a building/city].
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I lie awake [at night]; [because there is no one to comfort me], I am like a lonely bird [sitting] on a housetop [SIM].
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
All during the day my enemies insult me; those who make fun of me mention my name [and say, “May you be like him”] when they curse people.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Because you are very angry [DOU] with me, now [I sit in] ashes [while I am suffering greatly]; and those ashes [fall on] the bread/food that I eat, and what I drink has my tears mixed with it. [It is as though] you have picked me up and thrown me away!
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My time to remain alive is like an evening shadow [that will soon be gone] [SIM]. I am withering like grass withers [in the hot sun].
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But Yahweh, you are our king who rules [MTY] forever; people who are not yet born will remember you.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You will arise and be merciful to [the people of] [MTY] Jerusalem; it is now time for you to do that; this is the time for you to be kind to them.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Even though (the city has been destroyed/our enemies have destroyed our city), we who serve you still love the stones that [were formerly] in the city walls; because now there is rubble everywhere, we, your people, are very sad when we see it.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Yahweh, [some day the people of other] nations will revere you [MTY]; all the kings on earth will see that you are very glorious/great.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
You will rebuild Jerusalem, and you will appear there with your glory/brightness.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
You will listen to the prayers of your people who are homeless, and you will (not ignore them/do what they request) [LIT] when they plead with you to help them.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Yahweh, [I want to] write these words in order that people in future years [will know what] you have done, in order that people who are not born yet will praise you.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
They will know that you looked down from your holy/sacred place in heaven [DOU] and saw [what was happening on] the earth.
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
They will know that you hear prisoners groaning and that you will set free those who have been told, “You will be executed.”
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
As a result, people in Jerusalem will praise you [DOU] for what you [have done]
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
when many people [from other people-groups] and [those who are citizens of other] kingdoms gather to worship you.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
[But now] you have caused me to become weak while I am still young; [I think that] I will (not live much longer/ very long/soon die).
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I say to you, “My God, do not cause me to die now, before I become old! You live forever!
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
You created the world long ago, and you made (the heavens/everything in the sky) with your own hands.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
The earth and the heavens/sky will disappear, but you will remain. They will wear out like clothes wear out. You will get rid of them like [people get rid of] old clothes, and they will no longer exist,
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
but you are [not like the things that you created], [because you are] always the same; you never die.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
[Some day] our children will live safely [in Jerusalem], and their descendants will be protected in your presence.”
