Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
A prayer of an afflicted [person] if he grows faint and before Yahweh he pours out complaint his. O Yahweh hear! prayer my and cry for help my to you let it come.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
May not you hide face your - from me on [the] day [when] it is distress to me incline to me ear your on [the] day [when] I will call out hurry answer me.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For they have come to an end in smoke days my and bones my like a hearth they have been burned.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
It has been struck like vegetation and it has withered heart my for I have forgotten from eating food my.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
From [the] sound of groaning my it clings bone[s] my to flesh my.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I am like a desert owl of [the] wilderness I am like an owl of [the] waste places.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I am wakeful and I have become like a bird isolated on a roof.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
All the day they have taunted me enemies my [those who] mock me by me they have sworn.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For ash[es] like food I have eaten and drinks my with weeping I have mixed.
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Because of indignation your and wrath your for you have picked up me and you have thrown away me.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Days my [are] like a shadow extended and I like vegetation I am withering.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
And you O Yahweh for ever you sit and remembrance of you [is] to a generation and a generation.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You you will arise you will have compassion on Zion for [it is] [the] time to show favor to it for it has come [the] appointed time.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For they take pleasure in servants your stones its and dust its they show favor to.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
And they may fear nations [the] name of Yahweh and all [the] kings of the earth glory your.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
For he has built Yahweh Zion he has appeared in glory his.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He has turned to [the] prayer of the destitute person and not he has despised prayer their.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Let it be written this for a generation later and a people [who will] be created it will praise Yahweh.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he has looked down from [the] height of holiness his Yahweh from heaven - to earth he has looked.
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To hear [the] groaning of prisoner[s] to set free [the] sons of death.
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
To recount in Zion [the] name of Yahweh and praise his in Jerusalem.
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
When gather peoples together and kingdoms to serve Yahweh.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He has humbled in the way (strength my *Q(K)*) he has cut short days my.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I said O God my may not you lift up me in [the] middle of days my [are] in a generation of generations years your.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Before the earth you founded and [were] [the] work of hands your [the] heavens.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They - they will perish and you you will endure and all of them like garment they will wear out like clothing you will change them and they may pass away.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
And you [are] he and years your not they will come to an end.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
[the] children of Servants your they will dwell and offspring their before you it will be established.
