Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
The prayer: for a weary and suffering person who pours out their grief to the Lord. Hear my prayer, O Lord; let my cry for help come to you.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Hide not your face from me in the day of my distress. Incline your ear to me: when I call, answer me speedily.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For my days pass away like smoke: my bones are burned through as with fire.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
My heart is scorched, withered like grass; I forget to eat my bread.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
By reason of my loud groaning, my flesh clings to my bones.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Like a desert-owl of the wilderness, like an owl among ruins am I.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I make my sleepless lament like a bird on the house-top alone.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
All the day wild foes revile me, using my name for a curse.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For ashes have been my bread, and tears have been mixed with my cup.
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Because of your passionate anger, you did raise me, then hurl me to the ground.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My days come to an end, shadows lengthen, I wither like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But you, O Lord, are enthroned forever, your fame endures to all generations.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You will arise and have pity on Zion; it’s time to be gracious; her hour has come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For even her stones are dear to your servants, even the dust of her ruins they look on with love.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Then the nations will revere the name of the Lord and all the kings of the earth his glory,
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
when the Lord shall have built up Zion, and revealed himself in his glory,
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
in response to the prayer of the destitute, whose prayer he will not despise.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Let this be recorded for ages to come, that the Lord may be praised by a people yet unborn.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he shall look down from his holy height, from the heavens the Lord will gaze on the earth,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
to hear the groans of the prisoner, to free those who are doomed to die;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
that people may recount the Lord’s fame in Zion, and the praise of him in Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
when the nations are gathered together, and the kingdoms, to worship the Lord.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He has broken my strength on the way, he has shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I will say, “My God, take me not hence in the midst of my days. “Your years endure age after age.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Of old you have founded the earth, and the heavens are the work of your hands.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They shall perish; but you do stand. They shall all wax old like a garment, and change as a robe you will change them.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But you are the same, your years are endless.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of your servants abide, evermore shall their seed be before you.”
