Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
“A prayer of the afflicted, when in deep distress he poureth out his complaint before the Lord.” Hear my prayer, O LORD! And let my cry come unto thee!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Hide not thy face from me in the day of my trouble; Incline thine ear to me when I call! Answer me speedily!
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For my life is consumed like smoke, And my bones burn like a brand.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
My heart is smitten and withered like grass; Yea, I forget to eat my bread.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
By reason of my sighing, my bones cleave to my skin;
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I am like the pelican of the wilderness; I am like an owl amid ruins.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I am sleepless; I am like a solitary bird upon the house-top.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
All the day long my enemies reproach me; They who rage against me curse by me.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For I eat ashes like bread, And mingle my drink with tears.
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
On account of thine indignation and thy wrath; For thou hast lifted me up and cast me down!
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My life is like a declining shadow, And I wither like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But thou, O LORD! endurest for ever, And thy name from generation to generation!
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Thou wilt arise and have pity upon Zion, For the time to favor her, yea, the set time, is come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For thy servants take pleasure in her stones; Yea, they have a regard for her dust.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Then shall the nations fear the name of Jehovah, And all the kings of the earth thy glory.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
For Jehovah will build up Zion; He will appear in his glory.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He will regard the prayer of the destitute, And not despise their supplication.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
This shall be written for the generation to come, That the people to be born may praise Jehovah.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he looketh down from his holy height, From heaven doth he cast his eye upon the earth,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
To listen to the sighs of the prisoner. To release those that are doomed to death;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
That they may declare the name of Jehovah in Zion, And his praise in Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
When the nations are assembled together, And the kingdoms to serve Jehovah.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He hath weakened my strength on the way, He hath shortened my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I say, O my God! take me not away in the midst of my days! Thy years endure through all generations.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Of old hast thou laid the foundations of the earth, And the heavens are the work of thy hands;
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They shall perish, but thou shalt endure; Yea, all of them shall wax old like a garment; As a vesture shalt thou change them, And they shall be changed;
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But thou art the same, And thy years have no end.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of thy servants shall dwell securely, And their posterity shall be established before thee.
