Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
A prayer from someone who is suffering and is tired out, pouring out their troubles to the Lord. Lord please hear my prayer, my cry for help!
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Don't hide your face from me in my time of trouble! Turn and listen to me, and answer me quickly when I call.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
My life is disappearing like smoke; my body feels like it's on fire!
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
I'm like grass that's dried up, withered away—I even forget to eat!
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
All my groaning has worn me out; my bones show through my skin.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I'm like a desert owl, like a little owl among the ruins.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I can't sleep. I'm like a lonely bird on a rooftop.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
My enemies taunt me all day long. They mock me and swear at me.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Ashes are the food I eat; my tears drip into my drink,
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
because of your anger and hostility, for you have picked me up and tossed me away.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My life is fading away like a shadow that lengthens—I'm withering away like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But you, Lord, reign forever, your fame will last for all generations.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
You will take action and have pity on Jerusalem, for it's time to be kind to the city, the time has come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For the people who follow you love its stones; they value even its dust!
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Then the nations will be in awe of who you are, Lord; all the kings of the earth will be in awe of your glory.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
For the Lord will rebuild Jerusalem; he will appear in glory.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He will pay attention to the prayers of the homeless; he will not disregard their requests.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Let this be recorded for generations to come, so that people yet to be born may praise the Lord:
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
The Lord looked down from above, from the heights of his holy place; he looked down from heaven to the earth,
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
to respond to the groans of prisoners, to set free the children of death.
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
As a result the wonderful nature of the Lord will be celebrated with praise in Jerusalem,
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
when the people of many kingdoms gather together to worship the Lord.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
But as for me, he broke my health while I was still young, cutting my life short.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
I cried out, “My God, don't take my life while I'm young! You are the one who lives forever.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
Long ago you created the earth; you made the heavens.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They will come to an end, but you will not. They will all wear out, like clothes—you will change them, and throw them away.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But you are the one who always is; your years never come to an end.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Our children will live with you, and our children's children will grow in your presence.”
