Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
A Prayer for the Poor; when he is deeply afflicted, and pours out his supplication before the Lord. Hear my prayer, O Lord, and let my cry come to thee.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Turn not away thy face from me: in the day [when] I am afflicted, incline thine ear to me: in the day [when] I shall call upon thee, speedily hear me.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
For my days have vanished like smoke, and my bones have been parched like a stick.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
I am blighted like grass, and my heart is dried up; for I have forgotten to eat my bread.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
By reason of the voice of my groaning, my bone has cleaved to my flesh.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
I have become like a pelican of the wilderness;
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
I have become like an owl in a ruined house. I have watched, and am become as a sparrow dwelling alone on a roof.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
All the day long mine enemies have reproached me; and they that praised me have sworn against me.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
For I have eaten ashes as it were bread, and mingled my drink with weeping;
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
because of thine anger and thy wrath: for thou hast lifted me up, and dashed me down.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
My days have declined like a shadow; and I am withered like grass.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
But thou, Lord, endurest for ever, and thy memorial to generation and generation.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Thou shalt arise, and have mercy upon Sion: for [it is] time to have mercy upon her, for the set time is come.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
For thy servants have taken pleasure in her stones, and they shall pity her dust.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
So the nations shall fear thy name, O Lord, and all kings thy glory.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
For the Lord shall build up Sion, and shall appear in his glory.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
He has had regard to the prayer of the lowly, and has not despised their petition.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Let this be written for another generation; and the people that shall be created shall praise the Lord.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
For he has looked out from the height of his sanctuary; the Lord looked upon the earth from heaven;
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
to hear the groaning of the fettered ones, to loosen the sons of the slain;
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
to proclaim the name of the Lord in Sion, and his praise in Jerusalem;
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
when the people are gathered together, and the kings, to serve the Lord.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
He answered him in the way of his strength: tell me the fewness of my days.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Take me not away in the midst of my days: thy years [are] through all generations.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
In the beginning thou, O Lord, didst lay the foundation of the earth; and the heavens are the works of thine hands.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
They shall perish, but thou remainest: and [they all] shall wax old as a garment; and as a vesture shalt thou fold them, and they shall be changed.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
But thou art the same, and thy years shall not fail.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
The children of thy servants shall dwell [securely], and their seed shall prosper for ever.
