Psaltaren 102

1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

Kasakkung: panuekhoeh Oe BAWIPA ka ratoumnae na thai pouh awh. Ka kanae hai nang koe phat naseh.

2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

Ka rucat navah kai koe na minhmai na hrawk pouh hanh. Kai koe lah na hnâpakeng nateh, na kaw toteh karanglah na pato haw.

3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

Bangkongtetpawiteh, kaie hninnaw teh hmaikhu patetlah a kahma han. Ka hrunaw hah hmaito patetlah a kak.

4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

Ka lungthin teh phokahring patetlah, hem lah ao teh a kamyai. Rawca ca hane hai ouk ka pahnim.

5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

Ka cingounae dawkvah, ka hru hoi ka vuen khik kâbet.

6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

Kahrawng e tavaca patetlah ka o teh, ka rawk tangcoung e kho dawk e bukbu patetlah ka o.

7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Ka i nah ka mitmasip thai hoeh, lemphu vah amadueng kaawm e mongmang va patetlah ka o.

8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

Ka tarannaw ni kanîruirui na pathoe awh. Kaie avanglah na ka pacekpahlek e naw ni kai hah bangnuenae lah thoe na bo awh.

9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

Bangtelah tetpawiteh, hraba hah rawca lah ka khan teh, ka nei hane tui hai mitphi hoi a kâkalawt.

10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

Na lungkhueknae kecu dawk, na tawm teh na tâkhawng.

11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

Kaie hninnaw teh kanîka patetlah ao teh, phokahring patetlah a kamyai.

12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

Hatei, Oe BAWIPA, nang teh a yungyoe na kangning. Na min pahnimhoehnae teh se pueng dawk a kangning.

13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

Na thaw vaiteh, Zion na lungma han, Zion kho rungngang nahane tueng, atueng khoe e teh a pha toe.

14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

Na sannaw teh talungnaw dawk a konawm awh teh, hraba totouh a doun awh.

15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

Miphunlouknaw ni BAWIPA min teh a taki awh han. Talaivan e siangpahrang pueng ni na bawilennae hah a taki awh han.

16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

BAWIPA ni Zion kho kangdue sak teh a bawilennae lahoi a kamnue sak.

17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

Kavoutnaw e ratoumnae na thai pouh vaiteh, a kâheinae teh noutna laipalah na awm hoeh.

18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

Hetheh, kaawm hane se hanelah thut lah ao teh kaawm hane tamimaya ni BAWIPA teh a pholen awh han.

19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

Thongkabawtnaw kâhram lawk thai hane hoi a due han toe telah pouk e naw hlout sak hane hoi,

20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

Zion hoi BAWIPA min pâpho hane hoi Jerusalem hoi ama pholen hanelah,

21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

BAWIPA thaw tawk hanlah tami pueng hoi ram pueng hmuen touh koe kamkhueng awh toteh,

22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

a rasangnae hmuen kathoung koehoi a khet navah, BAWIPA ni talai heh kalvan hoi a khet.

23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

Lamthung dawk ka thaonae a youn teh, kanî hah a duem sak teh,

24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

Oe ka Cathut, ka hringyung na lat pouh hanh telah ka ti. Nange na kum teh se pueng hane doeh telah ka ti.

25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

Nang ni ahmaloe hoi talai heh na kangdue sak toe. Kalvannaw hah na kut sak doeh.

26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

Hotnaw teh rawknae koe ka phat nakunghai, nang teh a yungyoe na kangning. Hotnaw pueng teh, khohna patetlah ka pawn han. Khohna kâthung patetlah na thung vaiteh kâhleng awh nakunghai,

27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

nang teh kâhlengnae awm hoeh. Na kum hai bawnae awm hoeh.

28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

Na sannaw e ca catounnaw teh, kangning awh vaiteh, catounnaw hai na hmalah caksak lah ao han.