Psaltaren 102
1 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN. HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
Mangdaeng a rhae vaengah BOEIPA mikhmuh ah a kohuetnah a hawk tih a thangthuinah BOEIPA aw ka thangthuinah he ya lamtah ka pang ol loh nang taengla ham pha saeh.
2 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
Kai kah puencak tue vaengah na maelhmai te kai taeng lamkah thuh boeh. Kang khue tue vaengah kai taengla na hna han kaeng lamtah kai he koe n'doo lah.
3 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
Ka khohnin he hmaikhu bangla hmata tih ka rhuhrhong khaw hmaingen bangla tlum.
4 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
Ka lungbuei he baelhing bangla a haih tih a rhae sut dongah ka buh caak pataeng ka hnilh coeng.
5 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
Ka hueinah ol dongah ka pumsa tah ka rhuh dongla kap coeng.
6 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
Khosoek kah khosoek saelbu bangla ka lutlat sut tih, imrhong thathawt bangla ka om.
7 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
Ka hak ah khaw imphu kah aka pangoe vaa bangla ka om.
8 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
Ka thunkha loh hnin takuem kai m'veet uh tih kai aka yan rhoek loh kai ming neh a toemngam uh.
9 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
Hmaiphu te buh la ka caak tih ka tuiok khaw rhahnah neh ka thoek.
10 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
Kai nan ludoeng tangtae khaw na kosi, na thinhul neh kai nan voeih.
11 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
Ka khohnin he mueihlip bangla puh tih baelhing bangla ka rhae sut.
12 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
Tedae BOEIPA namah tah kumhal ah na ngol coeng tih namah poekkoepnah tah cadilcahma phoeikah cadilcahma duela om.
13 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
Na thoo vetih a tue bangla Zion na haidam bitni. Anih rhen hamla khoning a pha coeng dongah.
14 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
Na sal rhoek loh Zion kah lungto te a ngaingaih uh tih a laipi te khaw a rhen uh.
15 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
Te dongah BOEIPA namah ming te namtom rhoek loh, namah thangpomnah te diklai manghai boeih loh a rhih uh ni.
16 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
Zion te BOEIPA loh a thoh vetih a thangpomnah neh phoe ni.
17 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
Dueidah thahnoeng thangthuinah taengla mael vetih amih kah thangthuinah te sit mahpawh.
18 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
Hmailong kah cadilcahma ham khaw hekah he daek saeh lamtah a suen pilnam loh BOEIPA thangthen saeh.
19 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
A sang hmuencim lamkah a dan tih diklai te BOEIPA loh vaan lamkah a paelki.
20 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
Thongtl a kah a kiinah hnatun ham, dueknah khuikah hlang rhoek te hlah ham,
21 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
BOEIPA ming te Zion ah, amah koehnah te khaw Jerusalem ah doek ham om ni.
22 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
BOEIPA taengah thothueng ham pilnam rhoek neh ram rhoek tah tun tingtun uh ni.
23 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
Ka thadueng he longpuei ah a khah tih, ka khohnin khaw a rhaem.
24 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
Te dongah, “Ka Pathen aw, kai kah ka khohnin he a boengli ah lo boel mai. Namah kah kum tah cadilcahma phoeikah cadilcahma due khaw a pha kanoek.
25 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
A cuek vaengah diklai na suen tih vaan ke khaw namah kutngo ni.
26 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
Amih te milh uh cakhaw namah tah na nguel yoeyah. Te dongah amih te himbai bangla boeih hnawn uh vetih pueinak bangla na tho vaengah thovael uh van ni.
27 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.
Tedae namah tah amah la na om tih na kum khaw bawt pawh.
28 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
Na sal rhoek kah a ca rhoek loh kho a sak uh vetih a tiingan loh namah mikhmuh ah pai ni,” ka ti.
