Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why standest Thou afar off, O LORD? Why hidest Thou Thyself in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
Through the pride of the wicked the poor is hotly pursued, they are taken in the devices that they have imagined.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked boasteth of his heart's desire, and the covetous vaunteth himself, though he contemn the LORD.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
The wicked, in the pride of his countenance, saith: 'He will not require'; all his thoughts are: 'There is no God.'
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
His ways prosper at all times; Thy judgments are far above out of his sight; as for all his adversaries, he puffeth at them.
6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
He saith in his heart: 'I shall not be moved, I who to all generations shall not be in adversity.'
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of cursing and deceit and oppression; under his tongue is mischief and iniquity.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He sitteth in the lurking-places of the villages; in secret places doth he slay the innocent; his eyes are on the watch for the helpless.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lieth in wait in a secret place as a lion in his lair, he lieth in wait to catch the poor; he doth catch the poor, when he draweth him up in his net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
He croucheth, he boweth down, and the helpless fall into his mighty claws.
11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
He hath said in his heart: 'God hath forgotten; He hideth His face; He will never see.'
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O LORD; O God, lift up Thy hand; forget not the humble.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Wherefore doth the wicked contemn God, and say in his heart: 'Thou wilt not require'?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
Thou hast seen; for Thou beholdest trouble and vexation, to requite them with Thy hand; unto Thee the helpless committeth himself; Thou hast been the helper of the fatherless.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break Thou the arm of the wicked; and as for the evil man, search out his wickedness, till none be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The LORD is King for ever and ever; the nations are perished out of His land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
LORD, Thou hast heard the desire of the humble: Thou wilt direct their heart, Thou wilt cause Thine ear to attend;
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
To right the fatherless and the oppressed, that man who is of the earth may be terrible no more.
