Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Lord, why are you so distant? Why do you hide from me in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
The wicked chase down the poor with impunity. May they be trapped by the evil schemes they themselves invented.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked boast about what they want to do. They praise the greedy, but treat the Lord with contempt.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
The wicked are too proud to come to God. In all their thinking they never consider God.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
What they do always seems to go well. They're unaware of God's judgments. They ridicule all their enemies.
6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
They tell themselves, “Nothing bad is going to happen to me. I'll never be in trouble!”
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
Their speech is full of cursing, lies, and threats; their tongues are always ready to spread trouble and cause evil.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
They hide out in ambush in the villages, ready to kill innocent passers-by. They are always on the lookout for their next victim.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
They lie in ambush like a lion ready to attack, ready to leap out from their hiding place to seize their victim. They capture the helpless, throwing a net over them.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
Their victims are knocked down, laid low. They fall under the strength of the wicked.
11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
They tell themselves, “God won't notice. He's looking the other way. He won't ever see anything.”
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Take a stand, Lord! Raise your hand to strike! Don't forget those who can't defend themselves.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Why do the wicked think they can treat God with such contempt? Why do they think that God won't make them accountable?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
But you do see the trouble and grief they cause. Take it into your own hands. The helpless trust in you; you defend the orphans.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Destroy the power of the wicked, those evil people! Call each of them to account until there are none left!
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
Lord, you are King forever and ever! The nations will vanish from their lands.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
Lord, you have heard the longing cries of those who are suffering. You will encourage them, for you will listen to them.
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
You will defend the rights of orphans and the oppressed so that those who are mere human beings here on earth will never terrorize them again.
