Psaltaren 10
1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?
Why, O LORD, do You stand far off? Why do You hide in times of trouble?
2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!
In pride the wicked pursue the needy; let them be caught in the schemes they devise.
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
For the wicked man boasts in the cravings of his heart; he blesses the greedy and reviles the LORD.
4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.
In his pride the wicked man does not seek Him; in all his schemes there is no God.
5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.
He is secure in his ways at all times; Your lofty judgments are far from him; he sneers at all his foes.
6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."
He says to himself, “I will not be moved; from age to age I am free of distress.”
7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.
His mouth is full of cursing, deceit, and violence; trouble and malice are under his tongue.
8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.
He lies in wait near the villages; in ambush he slays the innocent; his eyes watch in stealth for the helpless.
9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.
He lies in wait like a lion in a thicket; he lurks to seize the oppressed; he catches the lowly in his net.
10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.
They are crushed and beaten down; the hapless fall prey to his strength.
11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."
He says to himself, “God has forgotten; He hides His face and never sees.”
12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Arise, O LORD! Lift up Your hand, O God! Do not forget the helpless.
13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?
Why has the wicked man renounced God? He says to himself, “You will never call me to account.”
14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.
But You have regarded trouble and grief; You see to repay it by Your hand. The victim entrusts himself to You; You are the helper of the fatherless.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.
Break the arm of the wicked and evildoer; call him to account for his wickedness until none is left to be found.
16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
The LORD is King forever and ever; the nations perish from His land.
17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt
You have heard, O LORD, the desire of the humble; You will strengthen their hearts. You will incline Your ear,
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.
to vindicate the fatherless and oppressed, that the men of the earth may strike terror no more.
