Psaltaren 10

1 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

O Pakai, idia gam lhatah’a ding nahim? Genthei kathoh jiteng ibol’a kisel jia nahim?

2 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

Migilouten noise tah’in migentheite adel mangjiu vin, mi-o nadinga asem’u thang a chun amahojoh hin-o sah’in.

3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

Ajeh chu amhon thilselam a alung ngaichat hou akiletsah piuvin, mikilose ho apah chauvin, Pakai chu ataitom-un ahi.

4 Den ogudaktige säger i sitt högmod: "Han frågar icke därefter." "Det finnes ingen Gud", så äro alla hans tankar.

Migilou te vang Pathen holdin akiletsah val un, alungthim pumpiu vin jong Pathen aum poi.

5 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

Ahinlah amaho hi abol-lam lam uvah alolhing’un ahi. Achung'uva hunglhung ding eng-bolna ho jonghi amupha jipouve. Amahon agal-mihou jouse chu ataitom-un ahi.

6 Han säger i sitt hjärta: "Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma."

Amahon, kachung’uva thilse himhim chulouding ahi tin atahsan un; boina hoa kona aitih a ongthol ding kahitaove atiuve.

7 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Akam-uvah sapsetna, joule nal, chule gihsalna adimset ui. Alei muh uva jong thilse le thilphalou jeng aum e.

8 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

Amahon khopam lam gamthip lah hoa mi achanglhi jiuvin, them-mona neilouho thading agojiuve. Amit un alhasam te umna aching lhi jingun ahi.

9 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

Keipi bahkaiho bang’in akisel’un lhasam le hatloute mat jeng dingin angahun ahi. Sachangho bang’in tah-lelte chu len akhu khum un amandoh jitaove.

10 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

Lhasam a bolsetna toh techu asugep jiuvin; miphalouho thahatna noi a chun alhalut jitaove.

11 Han säger i sitt hjärta: "Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig."

Migilou ten Pathen in eimupha pouve atiuve! Aman amit sing intin, ‘eihon ibol uhi mu hih beh inte’ atiuve!

12 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

Hung kipat tan O Pakai, migiloute hi gotna petan, O Pathen! Hatlou lhasam tehin sumilhih beh in.

13 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

Migiloute Pathen sam se pum puma iti ongthol diu ham? Amahon Pathen in eithemmosah pouvinte tin angai touve.

14 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

Ahinlah Pakai nangin athilse bol-houhi namusoh keije. Nangin hicheho hi melchih inlang amahohi gotna pen. Hatlou lhasam ten atahsan nao nanga akoi un, nulou palou te jong nangin vengbit in.

15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

Hiche migilou mi-engseho hi abanjang-u heh bongin! abon-uva nasuhmang kahsen anung u deljingin.

16 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

Pakaihi atonsot tonsot leng ahi! Pathen neilou namitechu gamsungakon a mangthah ding ahiuve.

17 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

Pakai nangin tah-lelte kinepna hi nahetsa ahi, nangin thonlouva ana-u najahpeh’a nahin lhamon ding ahi.

18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

Nangin nulou palou te leh bolgentheija umho chungthu adih’a natanpeh ding, chuteng mihem mai mai in amaho hi asuh lengvai theilou diu ahitai.