Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Uchenjeri hwakavaka imba yahwo; hwakaveza mbiru dzahwo nomwe.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Hwakabika nyama yahwo; uye hukagadzira waini yahwo; hwakagadzirawo tafura yahwo.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Hwakatuma varandakadzi vahwo, uye hunodanidzira kubva panzvimbo yakakwirira kwazvo yeguta.
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Kuna avo vanoshayiwa njere hunoti, “Vose vasina uchenjeri ngavauye muno!
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Uyai, mudye zvokudya zvangu munwe waini yandagadzira.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Siyai nzira dzenyu dzisina mano mugorarama; fambai munzira yokunzwisisa.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
“Ani naani anorayira mudadi anozvitsvakira kutukwa; ani naani anotsiura munhu akaipa anozviwanira kutukwa.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Usatsiura mudadi kuti arege kukuvenga; tsiura munhu akachenjera uye achakuda.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Rayira munhu akachenjera uye achawedzera uchenjeri hwake; dzidzisa munhu akarurama uye achawedzera kudzidza kwake.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
“Kutya Jehovha ndiwo mavambo ouchenjeri, uye kuziva Iye Mutsvene ndiko kunzwisisa.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Nokuti neni mazuva ako achava mazhinji, uye makore achawedzerwa kuupenyu hwako.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Kana uri wakachenjera, uchenjeri hwako huchakupa mubayiro; kana uri mudadi, iwe woga ndiwe uchatambura.”
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Mukadzi benzi ane ruzha; haana kudzikama uye haana zivo.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Anogara pamusuo wemba yake, napachigaro chiri panzvimbo yakakwiririsa yeguta,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
achidanidzira kuna avo vanenge vachipfuura napo, vaya vanofamba zvakarurama nenzira yavo.
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Anoti kuna vaya vasina njere, “Vose vasina mano ngavauye muno!
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Mvura yakabiwa inozipa; zvokudya zvinodyirwa muchivande zvinonaka!”
