Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Премудрост сазида себи кућу, и отеса седам ступова;
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Покла стоку своју, раствори вино своје, и постави сто свој.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Посла девојке своје, те зове сврх висина градских:
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Ко је луд, нека се уврати овамо. И безумнима вели:
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Ходите, једите хлеба мог, и пијте вино које сам растворила.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Оставите лудост и бићете живи, и идите путем разума.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Ко учи подсмевача, прима срамоту; и ко кори безбожника, прима руг.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Не карај подсмевача да не омрзне на те; карај мудра, и љубиће те.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Кажи мудроме, и биће још мудрији; поучи праведног, и знаће више.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Почетак је мудрости страх Господњи, и знање је светих ствари разум.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Јер ће се мном умножити дани твоји и додаће ти се године животу.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Ако будеш мудар, себи ћеш бити мудар; ако ли будеш подсмевач, сам ћеш теглити.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Жена безумна плаха је, луда и ништа не зна;
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
И седи на вратима од куће своје на столици, на висинама градским,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Те виче оне који пролазе, који иду право својим путем:
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Ко је луд? Нека се уврати овамо. И безумном говори:
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Вода је крадена слатка, и хлеб је сакривен угодан.
