Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Bölcsesség fölépítette házát, kivágta oszlopait, hetet.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Levágta a lakomájára valót, töltötte borát, el is rendezte asztalát.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Küldte leányzóit, vendégeket hí meg a város magaslatainak tetején.
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Ki együgyű, térjen ide; esztelen – annak mondja:
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Jertek, egyetek kenyeremből és igyatok a borból, melyet töltöttem!
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Hagyjátok az együgyűséget, hogy éljetek és haladjatok az értelem útján.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
A ki csúfolót oktat, szégyent szerez magának, s a ki gonoszt megint, hibát önmagának.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Ne intsd meg a csúfolót, nehogy meggyűlöljön, intsd meg a bölcset és megszeret téged.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Adj a bölcsnek és még bölcsebb lesz, tudasd az igazzal és gyarapodik tanulságban.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
A bölcsesség kezdete az istenfélelem, és a Szentnek megismerése értelem.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Mert általam sokasodnak napjaid és meggyarapodnak a te életed évei.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Ha bölcs lettél, magadnak lettél bölcs, s ha csúfoló lettél, egyedül te viseled.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Balgaság asszony zajongó, együgyű és mitsem tud.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Háza bejáratába ül, székre, a város magaslatain,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
hogy meghívja az úton arra menőket, kik egyenesen járnak ösvényeiken.
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Ki együgyű, térjen ide, és esztelen – annak mondja:
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Lopott víz édes és titkosság kenyere kellemes!
