Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
KUKULU ae la ka naauao i kona hale, Kalai iho la oia i kona mau kia ehiku.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Kalua oia i kana mau mea momona; Kawili ae la oia i kona waina; Hoomakaukau no i kana papaaina.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Hoouna aku la oia i kana poe kauwawahine, E hea aku maluna o na wahi kiekie o ke kulanakauhale,
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Owai ka mea naaupo? e huli mai ia io'u nei: I ka mea noonoo ole hoi, olelo ae la oia ia ia,
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Ina, e ai mai oukou i ka'u berena, E inu hoi i ka waina a'u i kawili ai.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
E haalele i ka poe manao ole, i ola oukou, E hele hoi ma ke ala o ka naauao.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
O ka mea e ao aku i ke kanaka aia, E loaa ia ia ka hilahila; O ka mea e ao aku i ka mea hewa, e loaa ia ia ka palahea.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Mai ao aku i ke kanaka aia, O hoowahawaha mai oia ia oe; E ao aku i ka mea naauao, A e aloha mai oia ia oe.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
E haawi na ka mea naauao, A e oi mau ka naauao; E ao hoi i ka mea hoopono, A e mahuahua ae la kona ike.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
O ka mole o ka naauao, Oia ka makau ia Iehova; O ka ike i ka Mea hemolele, Oia ka noonoo ana,
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
No ka mea, ma o'u nei, e mahuahua ae ai kou mau la, A e nui ai hoi na makahiki o kou ola ana.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Ina e naauao oe, e naauao no oe nou iho; Ina e hoowahawaha oe, maluna ou wale no ia mea.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
O ka wahine naaupo, he walaau kona; Ua manao ole, aole oia i ike i kekahi mea.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Noho no oia ma ka puka o kona hale, Ma ka noho hoi ma kahi kiekie o ke kulanakauhale,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
E hea aku i ka poe hele ma ke ala, Ka poe hele pololei ma ke alanui;
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Owai ka mea manao ole? e huli mai i o'u nei; I ka mea naaupo, olelo aku la oia ia ia,
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Ua ono no na wai i aihueia, Ua mananalo hoi ka berena ke ai malu.
