Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Die Weisheit bauete ihr Haus und hieb sieben Säulen,
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
schlachtete ihr Vieh und trug ihren Wein auf und bereitete ihren Tisch
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
und sandte ihre Dirnen aus, zu laden oben auf die Paläste der Stadt:
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Wer albern ist, der mache sich hieher! Und zum Narren sprach sie:
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Kommt, zehret von meinem Brot und trinket des Weins, den ich schenke!
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Verlasset das alberne Wesen, so werdet ihr leben; und gehet auf dem Wege des Verstandes.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Wer den Spötter züchtiget, der muß Schande auf sich nehmen; und wer den Gottlosen straft, der muß gehöhnet werden.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Strafe den Spötter nicht, er hasset dich; strafe den Weisen, der wird dich lieben.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Gib dem Weisen, so wird er noch weiser werden; lehre den Gerechten, so wird er in der Lehre zunehmen.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Der Weisheit Anfang ist des HERRN Furcht; und der Verstand lehret, was heilig ist.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Denn durch mich wird deiner Tage viel werden, und werden dir der Jahre des Lebens mehr werden.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Bist du weise, so bist du dir weise; bist du ein Spötter, so wirst du es allein tragen.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Es ist aber ein töricht, wild Weib, voll Schwätzens und weiß nichts;
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
die sitzt in der Tür ihres Hauses auf dem Stuhl, oben in der Stadt,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
zu laden alle, die vorübergehen und richtig auf ihrem Wege wandeln.
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Wer ist albern, der mache sich hieher! Und zum Narren spricht sie:
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Die verstohlenen Wasser sind süß und das verborgene Brot ist niedlich.
