Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Nunya tu eƒe xɔ eye wòɖo eƒe sɔti adreawo te.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Etrɔ asi le eƒe lã si wòwu ŋu, tɔtɔ eƒe wain, eye wòɖo eƒe kplɔ̃ hã.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Edɔ eƒe dɔlanyɔnuwo eye wòtsi tsitre ɖe dua ƒe kɔkɔƒe ke hedo ɣli be,
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Mi bebewuwo katã mige ɖe eme le afii!” Egblɔ na numanyalawo be,
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
“Miva, miɖu nye nu eye mino nye wain si metɔtɔ.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Miɖe asi le bometsitsi ŋu, ekema mianɔ agbe eye miazɔ le gɔmesese me.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
“Ame si le nya gbem na fewuɖula la le eƒe dzu dɔm eye ame si ka mo na ame vɔ̃ɖi la xɔa dzudzu.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Mègaka mo na fewuɖula o, ne menye nenema o la, alé fu wò; ke boŋ ka mo na nunyala eye alɔ̃ wò nya.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Fia nu nunyala, aganya nu ɖe edzi wu, fia nu ame dzɔdzɔe eye agasrɔ̃ nu akpe ɖe esi wònya xoxo la ŋuti.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
“Yehowa vɔvɔ̃e nye nunya ƒe gɔmedzedze eye sidzedze Kɔkɔetɔ la nye gɔmesese
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
elabena to dzinye wò ŋkekewo adzi ɖe edzi fũu eye woatsɔ ƒewo akpe wò agbenɔƒewo.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Ne èdze nunya la, wò nunya ahe viɖe vɛ na wò; ke ne ènye fewuɖula la, wò ɖeka koe akpe fu.”
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Nyɔnu bometsila la le ɣli dom, womekplae o eye menya nu hã o.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Enɔ anyi ɖe eƒe aƒe ƒe ʋɔtru nu, enɔ anyi ɖe zikpui dzi le du la ƒe kɔkɔƒe kekeake
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
le ame siwo va le eme tsom la yɔm, ame siwo lé woƒe mɔ tsɔ tẽe be,
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
“Mí ame siwo katã nye bebewuwo la, mige ɖe eme le afii!” Egblɔna na ame siwo menya nu o la be,
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
“Tsi si wofi la vivina, eye nu si woɖu le vivime la vivina!”
