Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Visdommen har bygget sit Hus, har udhugget sine syv Piller;
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
hun har slagtet sit Slagtekvæg, blandet sin Vin og dækket sit Bord;
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
hun har udsendt sine Piger, hun kalder fra Toppene af Stadens Høje:
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Hvo der er uvidende, den vende sig hid; og til den, som fattes Forstand, siger hun:
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
Kommer hid, æder af mit Brød, og drikker af Vinen, som jeg har blandet.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Forlader Uvidenhed, saa skulle I leve, og gaar lige frem paa Forstandens Vej.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Hvo som revser en Spotter, henter sig Spot, og hvo som irettesætter den ugudelige, faar Skændsel til Løn.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Sæt ikke en Spotter i Rette, at han ikke skal hade dig; sæt en viis i Rette, og han skal elske dig.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Giv den vise, og han skal blive visere; undervis den retfærdige, og han skal tage til i Lærdom.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Herrens Frygt er Visdoms Begyndelse, og Kundskab om den Hellige er Forstand.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Thi ved mig skulle dine Dage blive mange, og flere Leveaar skulle vorde dig tillagte.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Dersom du er viis, er du viis til dit eget Gavn; men spotter du, skal du bære det alene.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Daarskaben er en urolig Kvinde, idel Uvidenhed, og kender ikke noget.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Og hun sidder ved sit Hus's Dør, paa en Stol paa Stadens Høje,
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
for at kalde paa dem, som gaa forbi ad Vejen, dem, som vandre ret frem paa deres Stier;
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
hvo der er uvidende, den vende sig hid; og den, som fattes Forstand, ham taler hun til.
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
Stjaalet Vand er sødt, og lønligt Brød er lækkert.
