Ordspråksboken 9
1 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
Chihna kiti hin a-in akisahdoh in, khompi sagi jen atungdoh tan ahi.
2 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord
Chihna kiti hin, neh le chah ding gancha phabep akitha jin, lengpi twi jong lhumkeijin ahel-in, chule chihna kiti hin an-nehna ding dokhang jeng jong atungdoh tan ahi.
3 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:
Munsang laija kon'in khopi sung mihoa kon chun, mikou din asohte asol in ahi.
4 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Koi hileh milham a um jouse, “Kakom'a hung hen,” tin akousah in ahi. Chule koi hileh alungthim bei tapou chu, kou-un, ati.
5 "Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.
“Hung un, kaneh ding khel in neuvin, kadon ding khel in lengpitwi don un.
6 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.
Milham in um hih un, giltah in hetkhenna neijin hinkho mang un,” ati.
7 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.
Mi munem'a noisea, adih bolsah teiding gopan jong kisuh khahna aneilo-bep ahi.
8 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.
Hijeh chun mi munem pum-a adih bolsah teiding go-hih in, ajeh chu nahin mudalo thei ahi. Hinlah miching chu hil lechun nangailua pang jo-ding ahi.
9 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.
Miching chu nahil chan'a ching cheh cheh ding, hibang chun mikitah jong nahil chan'a ching cheh ding ahi.
10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)
Yahweh Pakai ginna hi chihna bulpi ahin, mithengpa hetna nei chan chun giltah'a thu ahetdoh ahi.
11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.
Ajeh chu keima jal'a na hinkho sao chom ding, na hinkho sunga nakum jong kibe tei ding ahi.
12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena."
Na chihna chu nangma goh-keuseh ding ahin, midang noisena nanei le mona chu na changseh a nakipoh ding ahi.
13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.
Numei ngol kiti chu akam tam in, amanu chu pannabei le jum helou ahi.
14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,
Amanu chu a-in kot phunga atoujin, kholai jenga jong mundoh lai a bou atoujin ahi.
15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:
Amanun mi ama kincheh a kisalel akom'a hung kijot hochu “akou jin,”
16 "Den som är fåkunnig, han komme hit." Ja, till den oförståndige säger hon så:
Chule milham ho koma chun kakom'a hung un tin, akouvin, lungthim beija um jouse tin akoujin ahi.
17 "Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt."
“Aguh'a kidon twi hi alhum in, aguh a kineji changlhah jong lungkim umtah ahi,” ati.
