< Ordspråksboken 8 >

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Чи ж мудрість не кличе, і не подає свого голосу розум?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
На верхі́в'ях холмі́в, при дорозі та на перехре́стях стоїть он вона!
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
При брамах, при вході до міста, де вхо́диться в двері, там голосно кличе вона:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
„До вас, мужі, я кличу, а мій голос до лю́дських синів:
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Зрозумійте но, не́уки, мудрість, зрозумійте ви розум, безглу́зді!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Послухайте, я бо шляхе́тне кажу́, і відкриття́ моїх губ — то просто́та.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Бо правду говорять уста́ мої, а лукавство — гидо́та для губ моїх.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Всі слова́ моїх уст справедливі, нема в них круті́йства й лука́вства.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Усі вони про́сті, хто їх розуміє, і щирі для тих, хто знахо́дить знання́.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Візьміть ви карта́ння моє, а не срі́бло, і знання́, добірні́ше від щирого золота:
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
ліпша бо мудрість за пе́рли, і не рівняються їй всі клейно́ди!
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Я, мудрість, живу разом з розумом, і знахо́джу пізна́ння розва́жне.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Страх Господній — лихе все нена́видіти: я нена́виджу пи́ху та гордість, і дорогу лиху та лукаві уста́!
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
В мене рада й огля́дність, я розум, і сила у мене.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Мною царю́ють царі, а законода́вці права́ справедливі встано́влюють.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Мною пра́влять владики й вельмо́жні, всі праведні су́дді.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Я кохаю всіх тих, хто кохає мене, хто ж шукає мене — мене зна́йде!
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Зо мною багатство та слава, трива́лий маєток та правда:
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
ліпший плід мій від щирого золота й золота чистого, а прибуток мій ліпший за срі́бло добі́рне!
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Путтю праведною я ходжу́, поміж правних стежо́к,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
щоб дати багатство в спа́дщину для тих, хто кохає мене, — і я понапо́внюю їхні скарбни́ці!
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Господь мене мав на поча́тку Своєї дороги, перше чи́нів Своїх, спервові́ку, —
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
відвіку була я встано́влена, від поча́тку, від праві́ку землі.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Наро́джена я, як безо́день іще не було́, коли не було ще джере́л, водою обтя́жених.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Наро́джена я, поки го́ри поставлені ще не були́, давніше за па́гірки,
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
коли ще землі не вчинив Він, ні піль, ні початко́вого по́роху все́світу.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Коли приправля́в небеса́ — я була́ там, коли кру́га вставля́в на пове́рхні безо́дні,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
коли хмари умі́цнював Він нагорі́, як джере́ла безо́дні зміцня́в,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
коли клав Він для моря уста́ва його, щоб його берегі́в вода не перехо́дила, коли ставив осно́ви землі, —
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
то я ма́йстром у Нього була́, і була я весе́лощами день-у-день, радіючи перед обличчям Його кожноча́сно,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
радіючи на земнім кру́зі Його, а заба́ва моя — із синами людськими!
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Тепер же, послухайте, діти, мене, і блаже́нні, хто буде дороги мої стерегти́!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Навча́ння послухайте й мудрими станьте, і не відступайте від нього!
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Блаже́нна люди́на, яка мене слухає, щоб пильнувати при две́рях моїх день-у-день, щоб одві́рки мої берегти́!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Хто бо знахо́дить мене, той знахо́дить життя, і оде́ржує милість від Господа.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
А хто́ проти мене гріши́ть, ограбо́вує душу свою; всі, хто мене ненави́дить, ті смерть покохали!“

< Ordspråksboken 8 >