Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
Bilgelik çağırıyor, Akıl sesini yükseltiyor.
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
Yol kenarındaki tepelerin başında, Yolların birleştiği yerde duruyor o.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Kentin girişinde, kapıların yanında, Sesini yükseltiyor:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“Ey insanlar, size sesleniyorum, Çağrım insan soyunadır!
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Ey bön kişiler, ihtiyatlı olmayı öğrenin; Sağduyulu olmayı öğrenin, ey akılsızlar!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Söylediğim yetkin sözleri dinleyin, Ağzımı doğruları söylemek için açarım.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Ağzım gerçeği duyurur, Çünkü dudaklarım kötülükten iğrenir.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Ağzımdan çıkan her söz doğrudur, Yoktur eğri ya da sapık olanı.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Apaçıktır hepsi anlayana, Bilgiye erişen, doğruluğunu bilir onların.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Gümüş yerine terbiyeyi, Saf altın yerine bilgiyi edinin.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Çünkü bilgelik mücevherden değerlidir, Dilediğin hiçbir şey onunla kıyaslanamaz.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Ben bilgelik olarak ihtiyatı kendime konut edindim. Bilgi ve sağgörü bendedir.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
RAB'den korkmak kötülükten nefret etmek demektir. Kibirden, küstahlıktan, Kötü yoldan, sapık ağızdan nefret ederim.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Öğüt ve sağlam karar bana özgüdür. Akıl ve güç kaynağı benim.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Krallar sayemde egemenlik sürer, Hükümdarlar adil kurallar koyar.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Önderler, adaletle yöneten soylular Sayemde yönetirler.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Beni sevenleri ben de severim, Gayretle arayan beni bulur.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Zenginlik ve onur, Kalıcı değerler ve bolluk bendedir.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Meyvem altından, saf altından, Ürünüm seçme gümüşten daha iyidir.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Doğruluk yolunda, Adaletin izinden yürürüm.
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Böylelikle, beni sevenleri servet sahibi yapar, Hazinelerini doldururum.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
RAB yaratma işine başladığında İlk beni yarattı,
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Dünya var olmadan önce, Ta başlangıçta, öncesizlikte yerimi aldım.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Enginler yokken, Suları bol pınarlar yokken doğdum ben.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Dağlar daha oluşmadan, Tepeler belirmeden, RAB dünyayı, kırları Ve dünyadaki toprağın zerresini yaratmadan doğdum.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
RAB gökleri yerine koyduğunda oradaydım, Engin denizleri ufukla çevirdiğinde,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Bulutları oluşturduğunda, Denizin kaynaklarını güçlendirdiğinde,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Sular buyruğundan öte geçmesinler diye Denize sınır çizdiğinde, Dünyanın temellerini pekiştirdiğinde,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Baş mimar olarak O'nun yanındaydım. Gün be gün sevinçle dolup taştım, Huzurunda hep coştum.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
O'nun dünyası mutluluğum, İnsanları sevincimdi.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Çocuklarım, şimdi beni dinleyin: Yolumu izleyenlere ne mutlu!
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Uyarılarımı dinleyin ve bilge kişiler olun, Görmezlikten gelmeyin onları.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Beni dinleyen, Her gün kapımı gözleyen, Kapımın eşiğinden ayrılmayan kişiye ne mutlu!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Çünkü beni bulan yaşam bulur Ve RAB'bin beğenisini kazanır.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Beni gözardı edense kendine zarar verir, Benden nefret eden, ölümü seviyor demektir.”
