Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
¿No clama la sabiduría, y da su voz la inteligencia?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
En los altos cabezos, junto al camino, a las encrucijadas de las veredas se para;
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
en el lugar de las puertas, a la entrada de la ciudad, a la entrada de las puertas da voces:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
Oh hombres, a vosotros clamo; y mi voz es a los hijos de los hombres.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Entended, simples, la astucia; y vosotros, locos, tomad entendimiento.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Oíd, porque hablaré cosas excelentes; y abriré mis labios para cosas rectas.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Porque mi paladar hablará verdad, y mis labios abominan la impiedad.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
En justicia son todas las razones de mi boca; no hay en ellas cosa perversa ni torcida.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Todas ellas son rectas al que entiende; rectas a los que han hallado sabiduría.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Recibid mi castigo, y no plata; y ciencia más que el oro escogido.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Porque mejor es la sabiduría que las piedras preciosas; y todas las cosas que se pueden desear, no son de comparar con ella.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Yo, la sabiduría, moré con la prudencia; y yo invento la ciencia de los consejos.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
El temor del SEÑOR es aborrecer el mal; la soberbia, la arrogancia, el mal camino, y la boca perversa, aborrezco.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Conmigo está el consejo y el ser; yo soy la inteligencia; mía es la fortaleza.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Por mí reinan los reyes, y los príncipes determinan justicia.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Por mí dominan los príncipes, y todos los gobernadores juzgan la tierra.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Yo amo a los que me aman; y los que me buscan me hallan.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Las riquezas y la honra están conmigo; sólidas riquezas, y justicia.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mejor es mi fruto que el oro, y que la piedra preciosa; y mi rédito mejor que la plata escogida.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Por vereda de justicia guiaré, por en medio de veredas de juicio;
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
para hacer heredar a mis amigos el ser, y que yo llene sus tesoros.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
El SEÑOR me poseyó en el principio de su camino, desde entonces, antes de sus obras.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Eternalmente tuve el principado, desde el principio, antes de la tierra.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Antes de los abismos fui engendrada; antes que fuesen las fuentes de las muchas aguas.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Antes que los montes fuesen fundados, antes de los collados, era yo engendrada;
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
no había aún hecho la tierra, ni las campiñas, ni el principio del polvo del mundo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Cuando componía los cielos, allí estaba yo; cuando señalaba por compás la sobrefaz del abismo;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
cuando afirmaba los cielos arriba, cuando afirmaba las fuentes del abismo;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
cuando ponía al mar su estatuto, y a las aguas, que no pasasen su mandamiento; cuando señalaba los fundamentos de la tierra;
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
con él estaba yo ordenándolo todo; y fui su delicia todos los días, teniendo solaz delante de él en todo tiempo.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Tengo solaz en la redondez de su tierra; y mis solaces son con los hijos de los hombres.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Ahora, pues, hijos, oídme; y bienaventurados los que guardaren mis caminos.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Escuchad al castigo, y sed sabios; y no lo menospreciéis.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Bienaventurado el hombre que me oye, trasnochando a mis puertas cada día, guardando los umbrales de mis entradas.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Porque el que me hallare, hallará la vida; y alcanzará la voluntad del SEÑOR.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Mas el que peca contra mí, defrauda su alma; todos los que me aborrecen, aman la muerte.
