Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
¿No clama la sabiduría, Y el entendimiento hace oír su voz?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
En las cimas de las alturas junto al camino, En las encrucijadas de los senderos, allí está ella.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Junto a las puertas, en la entrada de la ciudad, En el acceso a las puertas, ella da voces:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
¡Oh hombres, a ustedes clamo! Mi voz se dirige a los hijos de los hombres.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Oh simples, aprendan prudencia. Y ustedes, insensatos, dispongan su corazón.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Escuchen, porque diré cosas excelentes, Y abriré mis labios para cosas rectas.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Mi boca pronunciará verdad. La maldad es repugnancia para mis labios.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Todas las palabras de mi boca son con justicia. En ellas nada hay torcido o perverso.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Son claras para el que entiende Y rectas para los que hallan el conocimiento.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Reciban mi enseñanza y no plata, Conocimiento, mejor que oro fino.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Pues mejor es la sabiduría que las perlas. Nada de lo que desees podrá compararse con ella.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
Yo, la sabiduría, moro con la prudencia, Y descubro el conocimiento y la discreción.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
El temor a Yavé es aborrecer el mal. Aborrezco la soberbia, la arrogancia, el mal camino y la boca perversa.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Mío es el consejo y la eficiente sabiduría. Mía es la inteligencia y mía la valentía.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Por mí reinan los reyes, Y los magistrados administran justicia.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Por mí gobiernan los príncipes Y los nobles que juzgan la tierra.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Yo amo a los que me aman. Me hallan los que temprano me buscan.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Las riquezas y la honra están conmigo, Riquezas y justicia perdurables.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mi fruto es mejor que el oro, Aun que el oro puro, Y mi ganancia mejor que la plata escogida.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Yo ando por camino de justicia, Por los senderos de equidad,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
Para hacer que los que me aman obtengan su heredad. Y para que yo llene sus tesoros.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
Yavé me poseía en el principio, Ya de antiguo, antes de sus obras.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Eternamente estaba establecida, Antes de haber tierra.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nací antes que existieran los océanos, Antes que existieran las fuentes de muchas aguas.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Antes que las montañas fueran fundadas, Antes de las colinas, fui yo engendrada.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Cuando Él no había hecho la tierra, ni los campos, Ni el primer polvo del mundo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Cuando estableció los cielos, allí estaba yo. Cuando trazó el horizonte sobre la superficie del océano,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
Cuando afirmó los cielos arriba, Cuando afirmó las fuentes del océano,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
Cuando señaló al mar su estatuto, Para que las aguas no traspasaran su mandato, Cuando estableció los fundamentos de la tierra,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
Yo estaba junto a Él como arquitecto. Diariamente era su deleite. Me regocijaba ante Él siempre.
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
Me regocijaba en su tierra habitada, Y tenía mi deleite con los hijos de los hombres.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Ahora pues, hijos, escúchenme. Inmensamente felices los que guardan mis caminos.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Atiendan la instrucción, sean sabios Y no la menosprecien.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
¡Inmensamente feliz es el hombre que me escucha, Que vigila en mis portones cada día, Que espera en el umbral de mis entradas!
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Porque el que me halla, Halla la vida y alcanza el favor de Yavé.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Pero el que peca contra mí, defrauda su propia alma. Todos los que me aborrecen aman la muerte.
