Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
¿No grita la sabiduría? ¿La comprensión no levanta la voz?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
En la cima de los lugares altos por cierto, donde los caminos se encuentran, ella se para.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
Junto a las puertas, a la entrada de la ciudad, en las puertas de entrada, llora en voz alta:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
“¡Os llamo a vosotros, hombres! Envío mi voz a los hijos de la humanidad.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
¡Tú, simple, entiende la prudencia! ¡Necios, tened un corazón comprensivo!
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Escuchad, porque voy a hablar de cosas excelentes. La apertura de mis labios es para las cosas correctas.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Porque mi boca dice la verdad. La maldad es una abominación para mis labios.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Todas las palabras de mi boca son en justicia. No hay nada torcido ni perverso en ellos.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
Todo está claro para el que entiende, derecho a los que encuentran el conocimiento.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Recibe mi instrucción antes que la plata, conocimiento más que el oro de la elección.
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
Porque la sabiduría es mejor que los rubíes. Todas las cosas que se puedan desear no se pueden comparar con ella.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
“Yo, la sabiduría, he hecho de la prudencia mi morada. Descubra el conocimiento y la discreción.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
El temor a Yahvé es odiar el mal. Odio el orgullo, la arrogancia, el mal camino y la boca perversa.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
El consejo y el buen conocimiento son míos. Tengo comprensión y poder.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Por mí reinan los reyes, y los príncipes decretan la justicia.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
Por mí gobiernan los príncipes, nobles, y todos los gobernantes justos de la tierra.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Yo amo a los que me aman. Los que me buscan con diligencia me encontrarán.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Conmigo están las riquezas, el honor, riqueza duradera y prosperidad.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Mi fruto es mejor que el oro, sí, que el oro fino, mi rendimiento que la plata de elección.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
Yo ando en el camino de la justicia, en medio de los caminos de la justicia,
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
para dar riqueza a los que me aman. Lleno sus tesoros.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
“Yahvé me poseyó en el comienzo de su obra, ante sus hazañas de antaño.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Fui establecido desde siempre, desde el principio, antes de que la tierra existiera.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Cuando no había profundidades, nací yo, cuando no había manantiales que abundaran en agua.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
Antes de que las montañas se asentaran en su lugar, antes de las colinas, nací yo;
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
cuando aún no había hecho la tierra ni los campos, ni el principio del polvo del mundo.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Cuando estableció los cielos, yo estaba allí. Cuando estableció un círculo en la superficie de las profundidades,
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
cuando estableció las nubes de arriba, cuando los manantiales de las profundidades se hicieron fuertes,
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
cuando le dio al mar su límite, para que las aguas no violen su mandamiento, cuando marcó los cimientos de la tierra,
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
entonces yo era el artesano a su lado. Era una delicia día a día, siempre regocijándose ante él,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
regocijo en todo su mundo. Mi deleite fue con los hijos de los hombres.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
“Ahora, pues, hijos míos, escuchadme, porque son dichosos los que guardan mis caminos.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Escucha la instrucción y sé sabio. No lo rechaces.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Dichoso el hombre que me escucha, vigilando diariamente a mis puertas, esperando en los puestos de mi puerta.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Porque quien me encuentra, encuentra la vida, y obtendrá el favor de Yahvé.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Pero el que peca contra mí hace daño a su propia alma. Todos los que me odian aman la muerte”.
