Ordspråksboken 8
1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
[Numquid non sapientia clamitat, et prudentia dat vocem suam?
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
In summis excelsisque verticibus supra viam, in mediis semitis stans,
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
juxta portas civitatis, in ipsis foribus loquitur, dicens:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
O viri, ad vos clamito, et vox mea ad filios hominum.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
Intelligite, parvuli, astutiam, et insipientes, animadvertite.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
Audite, quoniam de rebus magnis locutura sum, et aperientur labia mea ut recta prædicent.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
Veritatem meditabitur guttur meum, et labia mea detestabuntur impium.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
Justi sunt omnes sermones mei: non est in eis pravum quid, neque perversum;
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
recti sunt intelligentibus, et æqui invenientibus scientiam.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
Accipite disciplinam meam, et non pecuniam; doctrinam magis quam aurum eligite:
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
melior est enim sapientia cunctis pretiosissimis, et omne desiderabile ei non potest comparari.]
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
[Ego sapientia, habito in consilio, et eruditis intersum cogitationibus.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
Timor Domini odit malum: arrogantiam, et superbiam, et viam pravam, et os bilingue, detestor.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
Meum est consilium et æquitas; mea est prudentia, mea est fortitudo.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
Per me reges regnant, et legum conditores justa decernunt;
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
per me principes imperant, et potentes decernunt justitiam.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
Ego diligentes me diligo, et qui mane vigilant ad me, invenient me.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
Mecum sunt divitiæ et gloria, opes superbæ et justitia.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
Melior est enim fructus meus auro et lapide pretioso, et genimina me argento electo.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
In viis justitiæ ambulo, in medio semitarum judicii:
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
ut ditem diligentes me, et thesauros eorum repleam.]
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
[Dominus possedit me in initio viarum suarum antequam quidquam faceret a principio.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
Ab æterno ordinata sum, et ex antiquis antequam terra fieret.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
Nondum erant abyssi, et ego jam concepta eram: necdum fontes aquarum eruperant,
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
necdum montes gravi mole constiterant: ante colles ego parturiebar.
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
Adhuc terram non fecerat, et flumina, et cardines orbis terræ.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
Quando præparabat cælos, aderam; quando certa lege et gyro vallabat abyssos;
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
quando æthera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum;
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
quando circumdabat mari terminum suum, et legem ponebat aquis, ne transirent fines suos; quando appendebat fundamenta terræ:
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
cum eo eram, cuncta componens. Et delectabar per singulos dies, ludens coram eo omni tempore,
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
ludens in orbe terrarum; et deliciæ meæ esse cum filiis hominum.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
Nunc ergo, filii, audite me: beati qui custodiunt vias meas.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
Audite disciplinam, et estote sapientes, et nolite abjicere eam.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
Beatus homo qui audit me, et qui vigilat ad fores meas quotidie, et observat ad postes ostii mei.
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
Qui me invenerit, inveniet vitam, et hauriet salutem a Domino.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
Qui autem in me peccaverit, lædet animam suam; omnes qui me oderunt diligunt mortem.]
