< Ordspråksboken 8 >

1 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.
ئایا دانایی بانگەواز ناکات؟ ئەی تێگەیشتن دەنگی خۆی هەڵنابڕێت؟
2 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.
لەسەر لووتکەی بەرزاییەکان، لەسەر ڕێگاکان، لە چواڕیانەکان ڕادەوەستێت.
3 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:
لەلای دەروازەی شارەکان، لەبەردەم دەرگاکان، هاوار دەکات:
4 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.
«ئەی خەڵکینە، بۆ ئێوە بانگ دەکەم، دەنگم بۆ ئادەمیزادە.
5 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.
ساویلکەکان، فێری ژیری بن، گێلەکان، فێری تێگەیشتن بن.
6 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.
گوێ بگرن، چونکە باسی شتی بەرزتان بۆ دەکەم، کردنەوەی لێوەکانم بۆ ڕاستەڕێییە.
7 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.
ڕاستگۆیی وێردی دەممە، خراپەش قێزەونە بۆ لێوەکانم.
8 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.
قسەکانی دەمم هەموو ڕاستودروستن، هیچ فێڵ یان خواروخێچی تێدا نییە.
9 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.
هەموو ڕێکن لای کەسی تێگەیشتوو، ڕاستەڕێیە لای ئەوانەی زانیاری دەدۆزنەوە.
10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.
تەمبێکردن لە من وەربگرن نەک زیو، زانیاریش زیاتر لە زێڕی پوختەکراو،
11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.
چونکە دانایی لە یاقووت باشترە، هەرچی ئارەزووی دەکەیت نابێتە هاوتای.
12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.
«من داناییم، لەگەڵ ژیریدا نیشتەجێم، زانیاری و سەلیقەم هەیە.
13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.
ئەوەی لەخواترس بێت، ڕقی لە خراپە دەبێت، من ڕقم لە لووتبەرزی و خۆبەزلزانییە، لە ڕێگای خراپ و لە قسەی بە فێڵە.
14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.
ڕاوێژ و دانایی تەواو هی منن، تێگەیشتن هی منە، هێز هی منە.
15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.
بە منەوە پاشاکان پاشایەتی دەکەن و فەرمانڕەوایان بە ڕاستودروستی یاسا دەردەکەن.
16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.
بە منەوە میرەکان میرایەتی دەکەن، بەگەکان و هەموو ئەوانەی بە ڕاستودروستی دادوەری دەکەن.
17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.
من ئەوانەم خۆشدەوێت کە منیان خۆشدەوێ، ئەوانەش کە بە پەرۆشەوە بەدوامدا دەگەڕێن، دەمدۆزنەوە.
18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.
دەوڵەمەندی و ڕێزداری لەلای منە، ڕاستودروستی و ئەو سامانەی کە دەمێنێتەوە.
19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.
بەرهەمی من لە زێڕ باشترە، لە زێڕی بێگەردیش، دەغڵیشم لە زیوی پوختەکراو باشترە.
20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,
بە ڕێچکەی ڕاستودروستیدا دەڕۆم، لەسەر ڕێبازی دادپەروەری،
21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.
تاکو سامان بکەمە میرات بۆ ئەوانەی منیان خۆشدەوێت و ئەمبارەکانیان پڕ بکەم.
22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.
«یەزدان لە سەرەتای بەدیهێنانەکەی منی دروستکرد، هەر لە کۆنەوە لەپێش کارەکانی.
23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.
لە ئەزەلەوە من دامەزراوم، لە سەرەتاوە، لەپێش زەوی.
24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten
هێشتا زەریاکان نەببوون من بەدیهێنراوم، هێشتا کانییە پڕ ئاوەکان نەبوون.
25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,
پێش ئەوەی چیاکان بچەسپێن، پێش گردەکان، من بەدیهێنراوم،
26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.
هێشتا نە زەوی و نە پانتاییەکانی دروستکردبوو، نە سەرەتای خۆڵی زەوی.
27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,
کاتێک کە ئاسمانی جێگیر کرد من لەوێ بووم، کاتێک کە هێڵی ئاسۆی بەسەر قووڵاییدا کێشا،
28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,
کاتێک کە هەوری لە ئاسمان ڕاگرت و سەرچاوەی قووڵاییەکانی چەسپاند،
29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --
کاتێک کە سنووری بۆ دەریا کێشا بۆ ئەوەی ئاوەکان فەرمانی ئەو نەشکێنن، کاتێک کە بناغەی زەوی داڕشت.
30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;
لەگەڵ ئەو وەستایەکی لێزان بووم، ڕۆژبەڕۆژ شادمانی ئەو بووم، هەمیشە لەبەردەمیدا دڵخۆش بووم،
31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.
لە زەوییە ئاوەدانەکەی دڵخۆش دەبووم، لەگەڵ ئادەمیزاد شادمان بووم.
32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.
«ئەی کوڕینە، ئێستاش گوێم لێ بگرن، خۆزگە دەخوازرێ بەوانەی ڕێگای من دەپارێزن.
33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.
گوێ لە تەمبێکردن بگرن و دانا بن، پشت گوێی مەخەن.
34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.
خۆزگە دەخوازرێ بەو کەسەی گوێم لێ دەگرێت، ڕۆژبەڕۆژ لەلای دەرگاکەم ئاگادارە، لەلای دەروازەی دەرگاکەم ئێشک دەگرێت،
35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.
چونکە ئەوەی من بدۆزێتەوە، ژیان دەدۆزێتەوە، ڕەزامەندی یەزدانیش بەدەستدەهێنێت.
36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.
بەڵام ئەوەی من نەدۆزێتەوە زیان بە خۆی دەگەیەنێت، هەموو ئەوانەی ڕقیان لە منە، مردنیان خۆشدەوێت.»

< Ordspråksboken 8 >